En fyrkant av ljuslyktor och blommor är ihopsamlade i ena änden av Sergels torg i centrala Stockholm. Fyrkanten vidgas gång på gång när fler ljus placeras ut.
Sakariya Hirsi vid organisationen Kollektiv sorg är konferencier och en av arrangörerna till fredagskvällens manifestation som hålls för offren i Örebro och mot rasism.
Platsen som dådet inträffade på, en skola med vuxenutbildning och många elever med invandrarbakgrund, har betydelse enligt honom.
Jag tror att många människor känner att om det skedde i en SFI-skola, Komvux eller något annat där många människor vill skapa en framtid, då kan det hända på andra ställen där människor vill göra detsamma.
Det finns en rädsla för att det här kan hända var som helst, när som helst.
Ilska och sorg
En av talarna under manifestationen är sjuksköterskan Najah Omar. Hon var bekant med ett av dödsoffren i Örebro.
Den individen jag känner till är en mamma som lämnade sina barn på dagis och sedan blev skjuten. Hon hade knappt några anhöriga i Örebro och vi fick reda på att hon var död dagen efter. Vem ska hämta barnen? säger hon märkbart berörd.
Jag känner för mycket ilska och sorg för att kunna formulera mig korrekt just nu.
"Existerar inte i ett vakuum"
En annan person som tagit sig till manifestationen är Daniel Gustafson, som själv är från Örebro. Enligt honom speglar händelsen rörelser och åsikter som finns i samhället.
Man pratar om honom (gärningsmannen) som en ensamvarg, att det är bara ett enstaka fall, men jag tänker att han påverkas av de åsikter och det samhälle vi lever i. Han existerar inte i ett vakuum.
