Ett av mina absolut största livsmål är att designa mitt eget hus. Det antalet timmar jag har lagt ner på att kolla på tv-programmet Grand Designs hade jag antagligen kunnat använda till att lära mig tre nya språk.
Men det är inte det kommande husbygget jag syftar på med den här gluggens rubrik, utan något som tangerar det: Självförsörjning.
Det finns något lockande med att bo i vildmarken och att där sköta sig själv så gott det går. Tak över huvudet, djur för föda och sällskap, skog som man kan plocka ut virke från som man sedan använder för att snickra ihop något bestående. Med dagens teknologi är det heller inga större problem att producera egen el eller surfa på snabbt internet, även om närmsta samhälle är timmar bort efter ett äventyr på slingriga, ojämna småvägar.
För någon kväll sedan skrev jag med en kompis i Sverige. Vi är båda rätt less på vissa saker som har skett i världen de senaste åren och är även överens om att en rätt dystopisk framtid väntar, och vi var båda inne på samma linje att skapa ett eget samhälle bort från ”allt skit”.
Saker och ting, speciellt projekt av den här storleken, är fantastiskt mycket enklare att genomföra om man inte är ensam.
Det må vara en något rättshaveristisk, kanske till och med sekteristisk, tanke att skapa ett eget samhälle utanför normen men det finns en anledning till att man brukar säga att det är en tunn linje mellan galenskap och geni.
Att snacka om den här drömmen är underhållande och man kan lätt dra saker till sin spets, till och med planera för resningen av den kommande ladugården. Men det kommer aldrig att ske.
Och tur är väl det, för jag kan inte slå in en spik utan att massakrera ett finger. Så det där ladugårdsbygget hade ändå bara lett till egenutförd invalidisering.
