Barnet har drabbats av vårkänslor. På lördagsmorgonen, när hon ska ta ut hunden på gården, stannar hon till i dörren och utbrister:

”Nä, nu är det på riktigt vår!”

Sedan tar hon i från tårna och sjunger:

”Sommar, sommar och sol, havet och vindar och doft av aprikos.”

Det där sista ordet är förstås utbytt, men man ska inte vara så petig. Och aprikoser doftar lika gott som kaprifoler, det är jag säker på.

På tal om tår så har hon passat på att lufta dem i helgen. Så fort snön smälte bort för några veckor sedan tyckte hon att det var dags att byta de grova fodrade vinterstövlarna mot vårkängor. Och mer än en gång har jag hittat henne barfota i studsmattan.

På söndagen noterar jag att dottern och en kompis släpat ut vår enorma uppblåsbara pool från förrådet. De har hittat pumpen också, och även om de får kämpa lyckas de behjälpligt fylla poolen med luft.

Nästa gång jag tittar ut snöar det. Barnen har hämtat varenda prydnadskudde vi har och dessutom flera täcken. Nu njuter de av våren och har picknick under täckena. Fem minuter senare kommer de springande med en väldig fart.

”Vi ska bara värma oss lite.”

Söndagen fortsätter i samma stil, strålande sol varvas med lätt snöfall och jag får påminna flickorna om att det ännu inte är dags att säga hej då till vinterjackan.

Själv njuter jag av fågelkvitter och letar vårtecken i trädgården. I landet har fem snödroppar tittat upp, och dammet på bilen vittnar om torra vägar. Jag planterar om tomaterna, håller mina frösådder fuktade och plockar fram dahliaknölarna för att väcka dem ur vinterdvalan.

Det är vår nu, oavsett om det kommer snö eller inte. Åtminstone om ni frågar mig och min dotter.