Den här tidpunkten varje år brukar jag raljera över mina brutna nyårslöften. Men i år kan jag inte göra det eftersom jag – för första gången någonsin – har infriat dem. Inte så väldans svårt med tanke på min nya taktik, att minimera all form av ambitionsnivå. Mina löften var att motionera mera och läsa flera böcker än 2023, ett år då jag alltså inte rörde ett finger – vare sig på gymmet eller i bokhyllan.

Därför frångår jag nu traditionen. I stället tänkte jag bjuda på två funderingar. Håll i er, för här kommer den första:

För över 4.000 år sedan byggde vi pyramider i Egypten. I slutet av 1700-talet uppfann vi vaccinet och 1969 landade vi på månen. Med bakgrund av detta undrar jag nu hur det, år 2025, fortfarande kan finns folk som – oavsett fråga – inleder sina svar med ett ”nej”? Framför allt idrottsutövare.

”Grattis till segern, det här var väl roligt?”

– Näeee, men det är alltid roligt att vinna.

Va? Vadå ”näeee”? Vad är det frågan om? Hade det funnits ett världsmästerskap i vem som kan inleda flest intervjusvar på nekande vis hade det gamla fotbollsproffset Henrik ”Henke” Larsson varit obestridd mästare. Henke hade nämligen svart bälte ”näeee” under sin aktiva karriär.

Nästa fundering är mera av ett konstaterande. Men ändå. Fy för fasanen vad trevligt det är att önska ”god jul”, ”gott nytt” och framför allt ”god fortsättning”. Det liksom spritter i kroppen på mig när jag får tillfälle att önska ett och annat herrskap lycka och välgång.

Det är för övrigt den mångåriga bankdirektören, vinterbadaren och hockeyentusiasten Jan-Erik ”Jenki” Rask som har inspirerat mig till att önska ”gott nytt” i stället för ”gott nytt år”. Inte för att han vet om det men så är det. Och visst ligger det bättre i munnen. Det är inte bara hurtigt utan också förtjusande rappt.

Näeee, men god fortsättning på er då.