Förra fredagskvällen tillbringade delar av Ålandstidningens personal på Boxö. Man kan ju i ärlighetens namn undra varför vi gjorde det, men vi var så duktiga så vi kombinerade höstkickoff och AW med att samtidigt lära oss mer om åländsk lokalhistoria.

Med trygg hand guidade Ulf Fellman oss runt bland kobbar och skär samtidigt som vi fick avsluta kvällen med en AW på bryggan i solnedgång. Åland bjöd på sitt vackraste jag i tidig höstskrud.

Väl hemma började tankarna på det historiska skeendet som vi nyss tagit del av snurra. Hur såg dåtidens människor på sin samtid och vilka tankar och känslor hade de kring det som utspelade åren 1917-1919?
 

För med personliga rötter djupt nedgrävda i såväl östra Saltvik som norra Hammarland, där Sålis batteri återfinns, så har historien om de båda anläggningarna varit närvarande under hela mitt liv.

Samtidigt är de nedärvda historierna kring hur ens släktingar såg på det hela mer eller mindre dolt i dunkelt.

Att som ålänning under tidigt 1900-tal plötsligt bli en del av världspolitiken måste ha påverkat de som levde på den tiden på ett sätt som vi i dag kanske inte riktigt kan förstå. Att från en relativt lugn vardag plötsligt få se soldater och kanoner måste ha varit skrämmande och oroväckande.
 

Kanske ser vi en del av den oron sedan ta sig uttryck i det som vi sedan kommer att kalla Ålandsrörelsen och kampen för återföreningen med moderlandet Sverige. En trygghet i att återförenas och slippa vara en potentiell spelplan för krig och elände, vilket ett nyfött Finland och Ryssland erbjöd.

Ja nu blev det lite seriöst, men det är nog bara nyttigt att ibland reflektera och fundera på ens förfäders liv och kamp för det vi i dag har. Lite ödmjukhet skadar inte och ett tack för deras slit är är väl på sin plats. Oavsett om de var med i stora skeenden eller ej.