När min pappa avled för 25 år sedan tog bouppteckningen tid. Det var problem med att slutföra släktutredningen. Boupptecknaren blev tvungen att beställa handlingar från stadsarkivet i Stockholm, dit pappa flyttade i slutet av 1930-talet.

Jag hann börja fantisera. Tänk om jag har okända halvsyskon! Jag bekymrade mig inte för arvets skull, det var rätt magert, utan mer existentiellt. Vill jag verkligen ha fler syskon? Jag hade redan två halvsystrar, som jag inte vuxit upp med men kände väl.

Tanken svindlade och oroade mer än den lockade faktiskt. Till sist kom pappas akt från stadsarkivet och saken avgjordes. Det fanns inga okända syskon. Jag andades ut.

Jag kom att tänka på detta när jag i dag läste att vi moderna människor troligen har släktingar vi inte kände till. Ny forskning visar att vi härstammar från inte en utan två olika människoliknande varelser som levde långt innan vi, Homo sapiens, uppstod i Afrika för lite drygt 200.000 år sedan.

Forskarna menar nu att den grupp som resulterade i den moderna människan splittrades upp för cirka 1,5 miljoner år sedan, innan den flöt samman igen för cirka 300.000 år sedan, det vill säga strax före det att den moderna människan klev fram. Den ena gruppen bidrog med 80 procent av den genetiska variation vi har i dag, medan den andra stod för 20 procent.

Det är från den större gruppen som våra kusiner neandertalarna och denisovamänniskorna har sitt ursprung, medan den mindre verkar ha gett oss genvarianter som varit viktiga för vår hjärnfunktion.

Sedan för runt 50.000 år sedan krånglade vi till det ytterligare genom att ha sex med neandertalare, vilket lämnat spår i vårt dna.

Jag vet ju inte, men så gammal var inte pappa att det var detta som krånglade till släktutredningen.