En fantasifylld rymdhistoria som handlar om trötta mammor, en tokig månresa och en fiffig tårta fick barnen på Godby daghem vara med om då Teater Taimine gjorde ett besök.

– Den här teatern gjorde vi under pandemin. Vi ville göra något så att barnen kunde komma ut och få uppleva något annat i stället för att bara vara inne, säger Oskar Sillén som spelar killen Bobban i pjäsen.

Föreställningen är specialgjord och den har spelats utomhus i olika väder under vintern och våren.

– Vi har repeterat i minus 16 grader emellanåt. Vid en föreställning var det noll grader och vi frågade personalen om de verkligen ville att vi kom och spelade upp pjäsen. De sa att de var vana och ville att vi skulle komma, säger Oskar Sillén.

Han har spelat pjäsen på flera platser i Österbotten, södra Finland och ute skärgården. Nu är han och Teater Taimine på Åland under en vecka för att spela teater på olika daghem.

– Jag tror att jag spelat pjäsen ungefär 92 gånger och det är alltid lika härligt att möta den yngre publiken som verkligen kan leva med i vad som händer, säger han.

Barnen från de olika avdelningarna på Godby daghem och två barn från Trollebo daghem kommer ut och sätter sig på marken. Oskar Sillén delar ut sittunderlägg till alla.

Oskar Sillén frågar om barnen är redo för teater och han får ett rungande ja till svar.

Lusen och Stig

Bobban är ensam ute och leker, han är inte glad. Hans mamma är alltid trött och hans pappa bara tjatar om att tvätta händerna.

– Det här är en dum dag och jag känner mig inte glad. Den sjuttons smittan förstör allt, säger Bobban.

Barnen skrattar åt Bobbans ilska, kanske känner de igen sig på ett eller annat sätt.

Han berättar att han och hans kompis har superkrafter.

– Jag kan springa jättefort och så kan jag göra mig osynlig, säger Bobban och håller händerna för ögonen.

Barnen skrattar och ropar att han inte alls är osynlig. Men Bobban tror inte på dem.

Efter en stund hör Bobban ett ljud och undrar varifrån det kommer. Det är två underliga varelser som dyker upp. Lusen, en sopborste med långt hår, och Stig, en spade med stora ögon.

– Vi vet hur det är att ha en trött mamma, säger Lusen.

– Min mamma var så trött. Hon somnade i kön i matbutiken. Sedan somnade hon under kvällssagan och sov en vecka, säger Stig.

Stig och Lusen föreslår att om föräldrarna inte orkar göra något så kan de själva göra allt .

– Nej, vi leker att vi har superkrafter i stället. Jag vill ha lasersyn, säger Bobban.

Han tittar upp mot himlen och ser något på månen. En butik med trix- och joxgrejer.

Månen tur och retur

Bobban tar med sig kompisarna på en tur till månen. Där får han ett recept på en kaka som han ska baka till mamma. När hon äter den blir hon jätteglad.

– Jag teleporterar kakan hem till jorden, säger Bobban.

Med sin lasersyn ser han sedan att mamma äter av kakan och att hon börjar skratta. Då blir det bråttom att åka hem igen. Hans mamma står ute och ropar på honom och Bobban blir jätteglad.

När föreställningen är slut får Leon Henriksson, Leo Walk Stenman, Neo Jonnerby, Emilia Hellsten och Max Hitonen säga vad de tyckte om pjäsen.

– Den var rolig och spännande, säger Leon Henriksson och får medhåll av sina kompisar.

– Det var roligt då Bobban knasade till sig, säger Emilia Hellsten och börjar skratta.

Barnen är överens om att de gärna ser fler pjäser i framtiden och att sitta ute och titta på teater tycker de inte att är något problem.