Johan Mörn är född och uppvuxen i Strandnäs. 
– Men jag var ofta hos morfar i Grundsunda i Vårdö och hos farmor och farfar här i Långbergsöda. På hemmanet Vestergårds, där jag nu bor, har man idkat skogsbruk i många år och jag var inte gammal då jag var med pappa i skogen, säger Johan.
Kanske var det därför inte så konstigt att han, efter högstadiet, började studera vid Ekenäs forstinstitut för att bli skogsbruksingenjör.
– Jag gillade att vara i skogen. Många av skogsgubbarna var trevliga att umgås med. De inte bara jobbade i skogen utan de hade också ett stort intresse för orientering i skog och mark. Jag blev inspirerad av dem och började också själv orientera så småningom.
Naturen är och har alltid varit viktig för Johan. Att åkrar och marker tas om hand, odlas på och ses till.
– En vacker natur lockar besökare. Jag undrar hur många som skulle vilja komma hit om allt var igenväxt, säger han.
Då Johan blev klar skogsbruksingenjör var det lågkonjunktur och han hoppade in och jobbade lite här och där. Han var bland annat lärare vid Naturbruksskolan, dåvarande Lantmannaskolan, och han jobbade vid miljöbyrån med skötsel av naturreservat.
– Skötsel av naturen håller jag på med ännu bland annat på Silverskär och andra holmar.
Lämnar inget åt slumpen
När Johan var 23 år köpte han sin fasters hus i Långbergsöda.
Varför valde du det?
– Skogen och naturen lockade. Dessutom fick jag möjlighet till det. Jag var van att vara här i Långbergsöda mycket tack vare skogen och jakten.
Han började tidigt med jakt. Först vårjakt och sedan rådjurs- och älgjakt.
– Första året jag var med i älgjakten sköt jag tre älgar. Jakten för mig är så mycket mer än att bara fälla djur. Vårjakten handlar också om att följa med fåglarna och vad som händer i naturen, säger han.
Johan har även varit med och infört både säl- och skarvjakt.
– Jag skulle också vilja vara med och införa skyddsjakt på havsörn. Det finns alltför många örnar i dag.
Han hoppas också att han vid Björkskär ska kunna ha ett skyddsområde för ejder, där de i lugn och ro får häcka och föda upp sina ungar.
Johan har många idéer och han tycker om att planera och göra saker.
– Jag funderar nog en hel del innan jag börjar med något. Jag har en plan i mitt huvud på hur jag vill att det ska bli. Jag lämnar inget åt slumpen. Det jag gör ska göras ordentligt, säger han.
I dag bor Johan med familjen på Vestergårds i Långbergsöda. Eftersom han inte fick möjlighet att bygga ut det tidigare huset, på grund av att miljöbyrån sa nej, valde han att flytta till Vestergårds.
– Vi rev ner hela den gamla mangårdsbyggnaden och byggde nytt. Exteriören är exakt som den gamla byggnaden. De gamla stockarna skänkte jag till Skeppargården Pellas efter att den brann. Jag försöker alltid att se möjligheter i stället för problem. Det gäller att svänga på besvärligheterna och försöka dra nytta av situationen i stället.
Stöttning från familjen
Johan är tacksam och uppskattar att han fått möjlighet att jobba med Silverskär och Klobben.
– Vintertid hugger jag i skogen. Det är blött, ensamt och besvärligt. Men då våren kommer blir jag glad igen då jag får börja på Silverskär. Där har jag lagt ner mycket av min tid.
Familjen, mor, far och syskon har alltid stöttat och hjälpt till.
– Har jag haft några problem har de alltid funnits där och sett till att det löst sig. Därför kanske jag också vågat satsa och anta utmaningar på ett annat sätt.
Just nu är det tidskapseln på Björkskär som tar en del tid. Han hoppas att Silverskär och Klobben ska ha nytta av Björkskär.
– Jag skulle vilja erbjuda besökarna möjlighet att även komma till Björkskär och se hur folk levde förr. Ordna guidade turer dit är planen.
Han hoppas också på en lösning på Långbergsödas problem med museibyrån.
– Allt kan ordna sig bara man sitter ner tillsammans och försöker hitta lösningar.
Vad har du för andra framtidsplaner?
– Kvalitetstid med familjen, vara mer ute på vattnet och ta vara på lediga stunder. Jag jobbar mycket och jag tycker om arbetet. Men man behöver också ladda batterierna.
Därför åker Johan en vecka varje höst och jagar älg i Österbotten och en vecka vintertid åker familjen och skidar i fjällen.
– Sedan umgås jag med byborna, vi har en mycket bra gemenskap i byn. Vi hjälps åt och försöker tillsammans hitta lösningar på olika problem. Jag trivs väldigt bra med hur jag har det, säger han.

Nina Eriksson