– Jag tänkte att nu då coronaläget varit lugnt så kunde vi ordna ett tillfälle för barn och unga att samlas. Vi bestämde att man måste förhandsanmäla sig och att maximalt åtta personer skulle få delta, säger Johanna Häggblom.

– Men det är lite trist att coronasituationen nu har förvärrats.

Till samlingen kom Fia Häggblom, Doris Eriksson, Emma Viktorsson, Viktor Eriksson, Sarah Karlsson, Tindra Karlsson, Olivia Eriksson och Joanna Englund. Ungdomarna går i klass fem och uppåt.

– Två går i årskurs sex, två går i högstadiet, två går i lusse och två går på yrkes. Det är en bra blandning, säger Johanna.

Vad kommer ni att göra i kväll?

– Det beror helt på vad de i gruppen vill göra. Jag har lite olika förslag, säger Johanna.

Den som vill får måla tavlor med akrylfärg. Man kan tova en ängel som man sedan gör en tavla av eller så kan man spela olika spel. Det är ganska fritt, säger Johanna.

All som är på plats väljer att måla. Kanske hinner de också med något annat innan kvällen är slut.

Fantasin får flöda

Johanna plockar fram ramar och annat som kan komma att behövas medan ungdomarna funderar på vad de ska måla.

Träffas ni ofta också annars?

– Ibland, då blir det mest hemma hos varandra, säger Emma.

Varför har ni valt att komma hit i kväll?

– Det är kul att pyssla och att umgås, säger Olivia.

Efter en stund har alla funderat klart på vad de ska måla.

– Det här ska bli en katt, säger Fia.

Doris tar ut svängarna och gör en tavla med många olika färger.

– Mitt i ska jag sedan måla ett träd. Vi får se hur det blir, säger hon.

Tindra håller på att måla en ljusblå bakgrund på sin tavla.

Vad ska det bli?

– Jag har tänkt att måla ett vinterlandskap, säger hon.

Viktor och Sarah håller fortfarande på att söka motiv. Till sist tar de fram telefonerna och då hittar de vad de söker.

Joanna ska måla en tavla som hon eventuellt ska ge i julklapp till någon.

– Kanske jag också ska ge min i julklapp. Jag har inte bestämt mig ännu, säger Fia.

Fler plåppåpp

Johanna tycker att det är roligt att ungdomarna kommer då det ordnas något.

– Eftersom vi inte har en kontinuerlig verksamhet så tycker jag det är trevligt att den lockar. Kanske kan vi ordna fler tillfällen men det beror helt på hur situationen i samhället ser ut framöver, säger hon.

Eftersom man håller till i ett begränsat utrymme i Birgittagårdens källare kan man inte heller vara alltför många i lokalen.

– Ska man pyssla så kan man vara maximalt åtta, kanske tio om det är lite äldre ungdomar. Men med mindre barn kan gruppen inte vara större än åtta, säger Johanna.

Ändå har utrymmet blivit bättre då man fått nya möbler och mattor som dämpar ljudnivån.

Doris saknar musik då hon pysslar.

– Jag har lite trevlig musik som jag kan sätta på sedan, säger Johanna.

Ungdomarna sitter koncentrerade och målar. Det är nästan bara ljudet från penseldragen som hörs.

– De är så kreativa och duktiga. Jag blir imponerad varje gång jag ser vad de kan göra, säger Johanna.