I Finströms kyrka klingar sången mäktigt då församlingens kör har övning inför första advent. Körledaren och kantorn Johanna Evenson sitter vid pianot och dirigerar körmedlemmarna. Sopranerna sitter till höger, altarna till vänster och bakom dem sitter de manliga körsångarna, tenorer och basar.
– Nu tar vi det en gång till, bara sopraner först, säger Johanna.
Sedan är det altarnas tur och till sist hela kören tillsammans.
– Det låter riktigt bra. Även i den svårare delen, säger Johanna uppmuntrande.
Solisten Erika Danielsson kommer till kyrkan för att delta i kvällens övning.
– Välkommen. Vi är tacksamma för att du ville komma, säger Johanna.
Kören fortsätter att öva på de olika styckena som ska framföras i kyrkan på söndagen.
– Vi sjunger det här stycket en gång till innan vi tar en paus, säger Johanna.
När det är dags för paus stiger Ann-Christina Kjeldsen upp tillsammans med Margareta Hassel.
– Vi har en liten överraskning med oss. Vi vill bjuda på glögg, pepparkaka och julstjärna, säger Ann-Christina.
Gemenskap och glädje
Johanna berättar att kören vanligen övar i Mikaelsgården men att de i kväll är på plats i kyrkan.
– Det känns väldigt bra. Här har vi också mera utrymme, säger hon.
Vad är så speciellt med körsång?
– Alla är inte solister men kan ändå vara med och sjunga. Det blir familjärt och man är som körmedlem med i ett pussel där helheten blir väldigt fin.
Johanna började som kantor i församlingen för ett och ett halvt år sedan.
– Jag kom till dukat bord när det gäller kören. Både John-Adam Sjölund och Kaj-Gustav Sandholm har haft hand om kören tidigare, säger Johanna.
Själv sjunger Johanna med i Magnificat och vet mycket väl vilken gemenskap och glädje det är att vara med i en kör.
– Där är jag en del av musikhavet och behöver till exempel inte uppträda ensam. Det är det som är så fint med körsång. Man är med och uppträder men behöver inte stå ensam.
Hur är det att vara körledare?
– Det kan vara svårt på olika plan. Man ska vara inspiratör och man ska uppmuntra körmedlemmarna. Att sedan hitta musik som passar kören kan också vara en utmaning. Att samtidigt spela och leda en kör är både inspirerande och knepigt.
Ibland när Johanna går till körövningsplatsen kan hon känna sig både trött och nervös inför uppgiften.
– Men då vi övat känner jag mig både uppåt och glad. Det ger så mycket energi. Dessutom har jag hört att det är hälsosamt att sjunga i kör. Det blir en osynlig gemenskap och det är bra för hjärtat, säger Johanna.
Fler herrar
Johanna bodde 30 år i USA innan hon för tre år sedan kom till Åland. Hon har under åren i USA lett körer av olika slag i olika samfund.
Har du tagit med dig något från körsången i USA?
– Det var en helt annan repertoar där än vad det är här. Men visst försöker jag sätta in lite nytt material som passar även här, säger hon.
Sickan Dahl och Eva Mattsson är två damer som sjungit i kör i många år.
– Jag har säkert sjungit, till och från, i 30 år i olika körer, säger Sickan.
Även Eva har sjungit med länge.
– Det är jättekul. Vi är ett bra gäng och vi har trevligt tillsammans, säger Eva.
– Vi har dock lite brist på karlar så det skulle gärna få komma med flera, säger Sickan.
Damerna uppmanar både herrar och damer att komma med och sjunga.
Peter Adamczak och Per-Åke Viktorsson har båda sjungit med i församlingens kör i flera år.
– När jag flyttade hit från Tyskland började jag sjunga i församlingens kör. Nu har jag varit med i 18 år, säger Peter.
Kören blev för honom ett sätt att få vänner och komma in i samhället.
– Att få sjunga andliga sånger och samtidigt få både sällskap och vänner är fantastiskt, säger han.
Per-Åke har varit med i kören i tolv år. Han har även sjungit i Intermezzokören.
– Då Guy Karlsson var kantor i Hammarland sjöng jag där. Men då han sedan flyttade över till Finström följde jag med till den här kören, säger han.
Båda är ense om att körsången gett dem så mycket under alla år de varit med.
– Glädje, vänskap och en stor gemenskap, säger Peter.