Emilia Sandviks luciatradition liknar många andras – pepparkakor, glögg och luciatåget på torget. 

Men hon fick en mer fördjupad bild av Lucia när hon var med i Projektkörens uppsättning ”Syracusas öga – legenden om lucia”, på Alandica 2017.

– Jag fick mer koll på historien bakom Lucia och det har påverkat min syn. Lucia är en genuin och omtänksam person, förutom det är hon en självständig kvinna som står för sina åsikter. I legenden var hon beredd att dö för sin kristna övertygelse, säger Emilia Sandvik.

– I dag handlar Lucia inte så mycket om kristendom längre, utan om att inleda julen och sprida värme och glädje. 

Är teater ett intresse du har?

– Det är egentligen dans och sång jag brinner för. I ”Syracusas öga” spelade jag en kristen kvinna klädd i vita lakan, jag hade typ tre repliker. Men det var väldigt spännande att få en inblick bakom kulisserna. 

Medkännande

Pojkvännen Neo Gröndahl kände till att Emilia Sandvik har drömt om att medverka i Ålands lucia och det var han som anmälde henne. 

Emilia Sandvik är van att uppträda inför publik. Under sin uppväxt har hon sjungit i kör, gått på Musikinstitutet och som 13-åring deltog hon i sångtävlingen Deluxe. 

Vid luciagruppens höstkonserter har hon valt att sjunga solosången ”Esmeraldas bön” från filmen ”Ringaren i Notre dame”.

– Sången börjar med att Esmeralda befinner sig på ett mörkt ställe och undrar om någon kan se henne. Budskapet är att de som har det svårt behöver bli sedda.

Emilia Sandvik har ett djup i personligheten och lätt att känna empati för andra. Ibland till den grad att det blir lite övermäktigt, som när hon förra hösten såg Martin Nybergs fotografier på Ålands konstmuseum, som han tagit efter sin systers självmord.

– Vi såg utställningen med skolan och min lärare blev nästan orolig för hur det var fatt med mig. Jag satte mig in i hans situation och det rörde mig så mycket, säger hon.

Utbildad simlärare

Emilia Sandvik är intresserad av människor och det är något hon kan tänka sig att jobba med i framtiden. Hon går sista året på Ålands lyceum, humanistisk inriktning, och vill själv en dag stå i klassrum och undervisa.

– Jag gillar ämnen som psykologi och religion. Jag skulle säga att jag är intresserad av allt som har med människors beteende att göra.

Redan nu har Emilia Sandvik en hel del erfarenhet av att undervisa barngrupper. Hon har simmat sedan sexårsåldern men fastnade aldrig för att tävla, utan sökte sig i stället mot ledarrollen.

– Jag började jobba som simlekledare. I våras blev jag färdig med min utbildning till simlärare via Folkhälsan, och höll i simskolor för barn i somras. Det är en gedigen utbildning som varvar teori med praktik, man lär sig också livräddning. 

Vad är det bästa med att lära ut simning?

– För det första är det viktigt att kunna simma, för sin egen säkerhet och andras. Sen är det jättekul och ett annorlunda sätt att motionera på. Här hos oss tar vi simkunskap för givet, men så är det inte i alla delar av världen. 

– Det roligaste med att undervisa barn är att man kan vara sig själv, man kan skoja och vara lite tokig. Barn tycker inte att man är konstig, de tycker bara att man är rolig. Det är intressant att följa utvecklingen och se när de lär sig att flyta och glida. 

Vill jobba på lusse

Hur ser ditt liv ut om tio år?

– Jag föreställer mig att jag har rest i världen och sett andra länder och annorlunda kulturer, till exempel Asien och Sydamerika. Att bara se en och samma sak hela tiden blir enformigt. Jag vill börja plugga direkt efter lusse och läsa pedagogik. Vem vet, om tio år kanske jag jobbar på lusse? Jag vet att jag vill bo på Åland i framtiden. 

Finns det någon person här på Åland som inspirerar dig?

– Min kompis Espereranzas mamma Janna Johansson. Hon är en väldigt positiv människa med mycket idéer. Hon är självständig, social och tycker om att prata. Det är en jättehärlig familj.