Moa Larssons starkaste luciaminne är när hon som tolvåring var med i Jomalas kör och fick bära luciakronan i Jomala kyrka.

– Det var många år sedan men det kommer jag aldrig att glömma, stämningen var varm och obeskrivligt härlig, säger hon.

Vad är en lucias viktigaste egenskap?

– Ytligt sett ska man kunna sjunga, men uppgiften handlar minst lika mycket om att sprida ljus och glädje. Därför är det viktigt att lucian är en snäll och omtänksam person.

Det är tydligt att Moa Larsson har funderat mycket på sina egna värderingar och hur man är en bra medmänniska.

– Jag kanske inte alltid har de bästa lösningarna men jag lyssnar mer än gärna på andra, säger hon.

Värderar vänskap

När Moa Larsson tänker tillbaka på högstadietiden inser hon att det var en ganska tuff period. Som många andra tonåringar kämpade hon med att hitta sig själv och sin roll i gruppen. 

– Då tänkte jag inte att det var ett problem, nu när jag ser tillbaka förstår jag att det var svajigt. Men i dag känns det som att jag har landat. Det är stor skillnad från högstadiet och finns mycket mindre orosmoment, säger hon.

– Jag har ett jättehärligt gäng där vi är många som tycker om varandra, det värderar jag jättehögt. Det är inget skitsnack bakom ryggen vilket är viktigt, man ska kunna lita på varandra.

Moa Larsson säger att hon som yngre kunde vara lite försiktig och blyg, i dag är hon mer trygg i sig själv och vågar ta för sig.

Finns det någon person som inspirerar dig?

– Min bästa vän Erika Lindén, hon går sin egen väg och bryr sig inte vad andra tycker och tänker. Om hon vill göra något och tycker det är rätt så gör hon det. Vi har känt varandra i sex år och hon inspirerar mig hela tiden. 

Rider dressyr

Moa Larsson kommer från en musikalisk bakgrund. Hon började spela fiol när hon gick på dagis och lade stråken på hyllan först nio år senare. 

– Det sitter i, jag har börjat glömma hur man läser noter men om jag tar fram en fiol börjar fingrarna spela av sig själv, säger hon.

Moa Larsson sjöng också regelbundet i kör fram till att hon var tolv år. Då tog en annan av hennes stora passioner över.

– Jag fick egen häst. Vi bor strax utanför stan och har stall på gården, jag är mer eller mindre uppvuxen i stallet. Mamma har sagt att jag satt på en häst innan jag kunde gå. 

Hästarna och ridningen upptar en stor del av Moa Larssons fritid. Oftast är hon i stallet ett par timmar om dagen. Dels har hon sin egen häst, trakehnern Willem, som hon tävlar med i dressyr. Men hon jobbar också på Himmyra gård i Hammarland, där hon är en viktig extra hand som hjälper till med det mesta.

– Det är så skönt att komma till stallet, det är en paus från verkligheten. Är man stressad där funkar ingenting, hästarna känner av det direkt. 

Moa Larsson tror att hästlivet har hjälpt till att forma hennes karaktär.

– I stallet har jag lärt mig att göra det man har sagt att man ska. Det går inte att släppa ansvaret. Till exempel dansade jag på Dunderdans under flera år. Medan andra kanske inte orkade gå på dansen en dag var det inte ett alternativ för mig, har jag sagt att jag ska gå på dansen den här terminen är det vad som gäller. 

Framtidsplanerna

Hur ser ditt liv ut om tio år?

– Det är tryggt på Åland. Men jag vill gärna se något annat också och jobba lite i världen först. Om tio år ser jag framför mig att jag har flyttat tillbaka. Kan man ha hus när man är 28? Det vill jag ha i framtiden, inte mitt i stan men nära. Prio är också att fortsätta med hästarna. 

Vill du jobba med hästar i framtiden?

– Nej, jag har insett att jag vill ha hästarna som fritidsintresse och ha stallet som min lugna fristad. Jag är öppen för olika yrkesval och vill börja plugga i Sverige direkt efter studenten. Jag kommer att söka några olika utbildningar och se vad som lockar mig mest. Blir det fel får jag byta, det är inte värre än så. Jag känner inte stress över det.