Sista träffen innan sommaruppehållet

Under coronapandemin träffades Eckerö-Hammarlands församlings syförening sporadiskt. Men senaste tiden har gruppen samlats varannan vecka för att sticka, sy och umgås.

– Det viktigaste är den sociala samvaron. Att man får träffas och prata, säger Anna-Lisa Andersson.

Mellan 15 och 20 damer samlas varannan vecka i Catharinagården i Hammarland för att handarbeta, prata och umgås.

– Vi har också haft ett tillfälle i församlingshemmet i Eckerö för att få med intresserade därifrån men det kom ingen, säger Solveig Ahlqvist.

– De får gärna komma med och ställa upp för församlingen, säger Lisbeth Grönroos.

Alla som är intresserade kan komma med i syföreningen.

– Det kanske ordnar sig till hösten och fler vill komma med då, säger Anna-Lisa Andersson.

Detta tillfälle är vårens sista innan uppehållet över sommaren.

– Sedan brukar vi åka på en utflykt också. Vart vi åker i år ska vi bestämma i dag, tror jag, säger Kickan Mattsson.

Det är också sista tillfället som tf. diakon Catherine Frisk-Grönberg håller i och i och med det uppvaktas hon med blommor och choklad. Från hösten kommer församlingspastor Jean Banyanga sköta även diakonins uppgifter.

– Det har inte varit någon som riktigt skött diakoniarbetet i Eckerö efter att Mårten Andersson slutade, säger Catherine Frisk-Grönberg.

Stickar lappar och sockor

Runt långbordet i Catharinagården sitter Kickan Mattsson, Anna-Lisa Andersson, Margaretha Blomqvist, Aida Andersson, Ethel Humell, Eija Lagerberg, Elvi Holmström, Anita Granskog, Ragni Eriksson, Lisbeth Häggblom, Saga Karlsson, Maj-Gun Jansson, Lisbeth Grönroos och Solveig Ahlqvist.

En del stickar sockor medan andra stickar lappar till filtar.

– Vi har en hel del lappar som ska sys ihop. Jag tror inte att vi får allt sytt i dag. Vi får fortsätta att sy filtar då vi startar våra träffar i höst, säger Solveig Ahlqvist.

Till julen hade damerna 90 filtar, 200 sockor och 30 yemenvästar helt klara.

– Då vi ordnade en grötlunch för nyinflyttade i vintras fick alla en filt och även sockor. Resten förde vi till Matbanken, säger Kicki Mattsson.

Vanligen skickar syföreningen sina färdiga alster med Sune Häggblom då han åker till Baltikum.

– Nu under pandemin har vi fått ett stort lager färdiga filtar eftersom vi inte kunnat skicka dem vidare. Därför valde vi att dela ut dem i stället, säger Solveig Ahlqvist.

Filtar har också använts som lotterivinster och annat.

Det är inte bara damerna som kommer till syföreningsträffarna som stickar lappar.

– Det är flera som stickar hemma och för hit. Därför har vi nu en hel del lappar som vi ännu inte sytt ihop till filtar, säger Lisbeth Grönroos.

Kaffe med dopp

Syföreningen har också en tradition att åka på utflykt varje vår.

– Vi har varit till flera olika platser. I fjol var vi och åt lunch på Stickstugan och sedan besökte vi Lemlands kyrka och Amalias Limonadfabrik där fick vi också vara med om en chokladprovning, säger Kickan Mattsson.

Anita Granskog och Ragni Eriksson kommer med förslaget att åka till Snäckö i Geta och besöka Lolo's seaside café.

– Vi får väl se vad som bestäms i dag, säger Anita Granskog.

Det pratas en del om ditt och datt runt bordet.

– Ibland är vi väldigt tysta och däremellan pratar vi riktigt mycket, säger Saga Karlsson och skrattar.

Ethel Humell sitter och syr ihop lappar till en filt.

– Jag har inte varit med så länge i syföreningen men jag tycker att det är trevligt att komma hit, säger hon.

– Att sy ihop lappar till filtar är ganska roligt. Man är intresserad av att se slutresultatet, säger Eija Lagerberg.

Catherine Frisk-Grönberg stökar i köket. Hon håller på att ställa fram kaffe och bullar.

– Vi dricker alltid kaffe vid halv två och nu börjar det att närma sig kaffetid, säger hon.