Ros-Mari ”Mia” Björling sitter i köket i hemmet i Geta. Hon berättar att de har hållit på att renovera huset sedan 2019.

– Vi tar tillvara det som går och använder det på nytt. Därför får det ta den tid det tar, säger hon.

Mia Björling är född och uppvuxen i Mariehamn. Hon gick i skola i Strandnäs och Övernäs innan hon började vid Ålands husmodersskola.

– Det var en bra skola. Utbildningen var bred och man lärde sig allt från ekonomi till att sylta, safta och baka. Många ämnen var praktiska men vi läste också annat. Jag har haft nytta av nästan allt jag lärde mig i husmodersskolan. Synd att den inte finns längre, säger hon.

Efter husmodersskolan utbildade Mia Björling sig till hjälpskötare. Utbildningen hölls på Åland men det var Ekenäs sjukvårdsinstitut som höll i utbildningen.

– Jag började sedan att jobba inom vården. Jag arbetade mest på sjukhuset och vid akuten. Där var jag tills jag fick vårt första barn.

När Mia Björling återgick till arbetet jobbade hon på Gullåsen, inom specialomsorgen och som föreståndare för hemservicen i Geta innan hon helt bytte bana och for till sjöss.

– Jag kände att jag höll på att gå i väggen. Man ska inte jobba inom vården i hemkommunen. Allt blir så nära och man kan nästan inte koppla bort arbetet fast man är ledig.

Vakar på Trobergshemmet

Mia Björling fick arbete som hyttvärdinna på Birka. Först jobbade hon på ms Birka Princess där hon även vikarierade som husmor. Sedan flyttade hon till ms Birka Paradise och även där arbetade hon som hyttvärdinna.

– Jag trivdes väldigt bra där. Vi hade en fin sammanhållning ombord och vi är ett gäng som fortfarande träffas. På Birka jobbade jag i sju år innan jag valde att gå i land för att hjälpa min dotter som fått ett prematurbarn.

När Mia Björling återvände till arbetet var det på Trobergshemmet där hon gjorde sin praktik 1982.

– Det var jätteroligt att återvända till vården. Det hade hänt mycket under den tid jag var borta. Jag började att vaka på demensavdelningen Marhällan innan jag fick en nattjänst på Oasen.

För ungefär ett och ett halvår sedan flyttade hon avdelning till Mattas som också är en demensavdelning. Samtidigt gick hon en kompetenshöjande kurs vid Novia för de som arbetar med personer med minnessjukdom.

– Jag jobbar fortfarande bara natt och jag trivs med det. Bara jag får sova på dagen så är det inte några problem. Jag jobbar gärna vidare så länge jag tycker att jobbet är roligt.

Egen loppis

På fritiden umgås Mia Björling med både vänner och familj.

– Barnen bor nära så vi ses ganska ofta.

Hon har också en egen loppis i ett torp i Vestergeta som tar en del av hennes fritid.

– Jag började med att ha loppis i vedboden men nu har jag utökat den och har också kläder och annat i själva torpet. Jag tar emot saker och säljer. Jag tycker inte om att kasta saker som är fullt funktionsdugliga.

Mia Björling skulle vilja ha mer öppet i sin loppis än vad hon har just nu.

– Dagarna bara rusar i väg, kanske har jag också blivit lite långsammare med åren, säger hon och skrattar.

Varje år har man en stor loppisdag i Geta och i år blir den troligtvis på Getadagen.

– Jag brukar lägga upp på Facebook och i Getagruppen när jag har öppet.

När Mia Björling vill koppla av från allt ställer hon sig vid vedkapen.

– Jag gillar att klyva och kapa. Maken köpte en elklyv och -kap till mig. Där står jag med hörlurar och mediterar. Det är fantastiskt skönt. Man kan komma på bra idéer medan man står där eller så släpper man bara allt. Jag brukar säga att det är min meditation.

Drömmen och förhoppningen för framtiden är först och främst att hon får vara frisk.

– Maken och jag har pratat om att flytta till Spanien och bo där vintertid då vi blir pensionärer. Sommartid kan vi bo i torpet där jag har loppisen, bara vi renoverat upp det. Man kan ha drömmar men man vet ju aldrig om de blir verklighet.

Under de senaste åren har det inte blivit några längre resor för Mia och Ingvar. I stället har de, tillsammans med familjen, upptäckt Åland.

– Det finns jättemycket man kan göra på hemmaplan. Det ska vi också fortsätta med, säger hon.