Yvonne Nyman är född i Helsingfors men uppvuxen i Forsa. Efter att hon gått ut grundskolan fortsatte studierna vid ett hemslöjdslärarinstitut.Varför valde du det?– Jag har alltid gillat att sticka och handarbeta. Det ligger nog i släkten för mormor, mamma och mina syskon gillar också att handarbeta.På hemslöjdslärarinstitutet fick Yvonne bland annat väva en 20 meters linnelöpare. Hon hade gjort ett eget mönster som hon var nöjd med.– Men det fick jag inte väva eftersom det inte slutade lika i båda ändar. Jag fick göra om mönstret men var inte glad. Det är så man som lärare trampar ner det kreativa skapandet.Men Yvonne har tagit sin revansch. I dag har hennes stickade tröjor oftast olika ärmar.– Det har blivit lite av en signatur och varumärke för mig. Ena ärmen kan ha tre ränder och den andra bara en. Eller så är det något annat som skiljer dem åt.Efter hemslöjdslärarinstitutet hade Yvonne ett sommarjobb i Ingå. En dag, då hon satt och läste Hufvudstadsbladet, såg hon en liten annons där man sökte personal till Kortvaruboden på Åland.– Jag funderade en stund och undrade vad det kunde vara för liten butik och vad man sålde där. Men jag tänkte att söka kan jag alltid och varför inte jobba ett år på Åland.Stannar kvar för gottYvonne kom till Mariehamn en lördag och började jobba följande måndag.– Jag hade aldrig varit på Åland innan men det tog inte lång tid för mig att inse att här stannar jag kvar. Dessutom blev jag väldigt positivt överraskad över vilket utbud av finska designvaror som såldes på Kortvaruboden.Tre år jobbade Yvonne där innan hon gick vidare i karriären. Hon öppnade eget företag, Linneskåpet Emma.– Jag öppnade hemma då jag hade småbarn så att jag kunde vara hemma med dem. I början hade jag bland annat en del Finlayson-produkter och andra finska designprodukter. Men allt mer gick jag över till garner och då ändrade jag namnet på firman till Emmas.I tolv år höll Yvonne på med sitt företag innan det var dags för andra utmaningar. Mellan åren 1990-1991 vuxenstuderade Yvonne till merkant.– Jag kände att jag ville jobba med kontorsjobb men ändå ha möjlighet att möta människor i mitt arbete.När Yvonne slutade med sin butik började hon i stället jobba vid Möbelcity där hon var i fem år.– Efter det jobbade jag på Alandia med sjukpensioner i tolv år och nu jobbar jag i kundtjänst vid FPA sedan fyra år tillbaka. Jag trivs väldigt bra. Att ha möjlighet att träffa folk och vägleda dem känns både meningsfullt och roligt.På fritiden är det fortfarande handarbete, främst att sticka, som Yvonne gillar allra mest.– Jag stickar varje dag. Mest blir det tröjor, jumprar och yllebyxor till barnbarnen.På sommaren cyklar och joggar Yvonne en hel del och hon har också deltagit i flera halvmaratonlopp.– Jag genomförde Göteborgsvarvet 2010. Det var väldigt varmt väder så jag måste gå mellan varven. Vinnaren sprang på 01.01.01 och jag kom i mål på 03.03.03. Jag skojade och sa att inte var jag alltför långt efter, säger hon och skrattar.För tre år sedan började Yvonne att cykla och nu cyklar hon även lite längre sträckor mellan varven.– Jag kör också spinning på Träningsverket. För mig passar det att cykla. Nu ser jag fram emot att kunna cykla från stugan in till stan. Det är ungefär 27 kilometer.Vad ser du mer fram emot?– Skulle jag få gå i pension i dag skulle jag göra det. Men jag har fyra år kvar att arbeta.Vad skulle du göra som pensionär?– Jag skulle umgås med barnbarnen ännu mer än vad jag gör nu. Jag tycker om att vara tillsammans med dem och skämma bort dem.Viktig för Yvonne är också att få umgås med den övriga familjen, nära och kära.– Jag njuter som mest då jag får ha hela familjen runt mig.Hon hoppas på att kunna fira födelsedagen på altanen vid stugan med nybakade munkar.– Det hör till att fira födelsedagen med munkar. Det har jag gjort i många år, säger Yvonne
Nina Eriksson