Ålands fågelskyddsförening tog initiativ till en svandamm vid Lilla holmen 1929. Då beslutet togs fanns en svandamm hos föreningens ordförande Carl Holmquist i Kloviken.
Man hägnade in ett område invid Lilla holmen. Bron blev gräns i norr och vid bron uppfördes ett svanhus. I tidningen Åland annonserades entréprenaden ut den 7 maj 1930, men vem som fick jobbet och när huset stod klart framgår inte i tidningen. Troligen stod huset klart redan sommaren 1930. Det finns förevigat på ett vykort och den pagodliknande byggnaden har stora likheter med kaffepaviljongen som uppfördes 1935 efter Charles Holmqvists ritningar. Det är troligt att han också ritade svanhuset. Kaffepaviljongens tak liknar svanhusets, men taken är ingalunda identiska. Över dörren finns samma välvda ovandel som ger möjlighet till en högre dörröppning. På vykortet framgår att svanhuset är försett med spröjsförsedda fönster — eller är det till och med blyglasinfattningar?
Den 17 maj 1930 rapporterade tidningen att svandammen tagit ett stort steg mot ”sin fulländning”: ”De kraftigt och enligt alla konstens regler under Carl Holmquists ledning byggda pontonerna placerades nämligen på sin plats invid broöppningen. Det var ett drygt arbete att flytta den tunga pjäsen ”. ”Nu återstår svanhuset” avslutas notisen.
Under kriget höll den finska militären till på Lilla holmen och kaffepaviljongen utnyttjades av den. Fågelanläggningarna förföll då fågelskyddsföreningen inte hade tillgång till området och efter kriget påtalas förfallet. På våren 1944 diskuterades svanhusets skick på ett styrelsemöte och man konstaterade att pontonerna inte längre kunde bära huset, men reparationer var svåra att åstadkomma då det var brist på såväl spik som annat byggmaterial. Svanhusets saga blev inte särskilt lång — det verkar ha försvunnit omkring 1950.
Att en fågelskyddsförening aktivt verkade för att införa en ny fågelart verkar idag svårbegripligt, men perspektivet på naturen var annorlunda för hundra år sedan. Sommaren 1935 berättar Ålandstidningen att föreningens knölsvanshanne som införskaffats 1929 hade försvunnit. Man gladde sig dock åt att några av de på Lilla holmen kläckta svanungarna hade köpts av landskapet och planterats ut. Ett par hade sedan observerats häcka i Knutsboda.
Idag översvämmas den åländska skärgården av svanar. Hur de påverkar det övriga djurlivet vet man inte så mycket om, och det är ganska märkligt att deras enorma expansion inte mött någon större skepsis ute i bygderna, men de är till skillnad från de skräckinjagande mörka havsörnarna vackert vita och omgivna av romantik, vilket torde vara förklaringen till att de inte mötts av hat och skyddsjaktspropåer.
