”Hur har det historiskt sett varit att som kvinna engagera sig i den åländska politiken och hur är det att vara en kvinnlig lagtingsledamot på Åland i dag?” – så inleds texten på bokens baksida. Under tre års tid har Agneta Karlsson, Anna Sundelin och Mats Wickström samlat ihop material, intervjuat och skrivit om de kvinnliga lagtingsledamöterna på Åland. Projektet var ett önskemål från Ålands lagting som ville ge ut en bok i samband med 100-årsjubileet.

– Jag kände inte dem tidigare utan vi ansökte skilt om forskningsmedel ur 75-årsjubileumsfonden. Sedan var det vi tre som fick stipendier, säger Agneta Karlsson.

Den dåvarande talmannen Gun-Mari Lindholm gav uppdraget att synliggöra de 46 kvinnor som suttit i lagtinget sedan 1922.

Mats Wickström och Anna Sundelin är historiker och har fokuserat på att kontextualisera historien. Dessutom har de skrivit om det moderna socialdemokratiska partiet.

– Forskningsstudenten Joakim Wennström har varit till stor hjälp. Han guidade oss på Åland och vi har samtalat mycket om Åländsk historia, säger Mats Wickström.

Agneta Karlsson som är samhällsvetare har fokuserat mer på politikens innehåll.

Boken bygger huvudsakligen på skriftliga källor, varav lagtingets stenografiska protokoll från 1922 och framåt gett mycket information.

– I dag produceras ungefär 3.000 sidor per år. Det är omfattande skriftligt material, säger Agneta Karlsson.

Utöver stenografiska protokoll har författartrion samlat material från Ålands landskapsarkiv och från dagstidningarna.

– Tidningarna har varit viktiga källor. Ålandstidningen följde noggrant vad som hände i landstinget och i övrigt kvinnorna som framträdande aktörer i samhället. Det digitala arkivet är en oumbärlig källa, säger Mats Wickström.

– Vi har också material från andra tidningar, Hufvudstadsbladet till exempel, tillägger Anna Sundelin.

Långsam ökning av antal kvinnor

Boken är rik på bilder varav de flesta kommer från Ålands museum. Fotografier av samtliga 46 kvinnor finns med. När landstinget sammanträdde första gången 1922 var Fanny Sundström den enda kvinnan bland ledamöterna.

– Så såg det ut länge. Fram till 1945 satt antingen Fanny eller hennes kompis Elin Holmberg i landstinget och under flera decennier satt endast en handfull kvinnor där. 1968 valdes inte en enda kvinna in, säger Mats Wickström.

Det var först från och med 70- och 80-talet som antalet kvinnor började växa. Som mest var de elva stycken år 2003.

– Under de första 50 åren blev totalt sju kvinnor invalda, säger Agneta Karlsson.

Om de sju första kvinnorna finns mycket personlig och grafisk data om deras utbildning, livsstil och samhällsfunktion. Flertalet kvinnor som suttit i lagtinget under de senaste 50 åren har gått från uppdrag i en kommunal nämnd till

kommunstyrelsen och/eller kommunfullmäktige och vidare till lagtinget.

– De flesta har alltså regelrätta politiska karriärer, säger Agneta Karlsson.

Vilken betydelse har dessa kvinnor för det åländska samhället?

– Jag är full av beundran. De är kunniga, pålästa, involverade och engagerade. De har lämnat avtryck, säger Agneta Karlsson.

– Många har varit aktiva inom alla politiska fält, inte enbart de typiskt kvinnliga frågorna. Det är många starka aktörer som är viktiga för Ålands välfärdssamhälle. En del kvinnor upplevde att män inte var så intresserade av välfärden, säger Mats Wickström.

– Också inom kulturen var kvinnor snabbt framme på den politiska agendan. Det var nästan som ett rollspel i äldre tider. Kvinnorna ville spendera pengar på kultur och välfärd medan männen stretade emot av ekonomiska orsaker. Men generellt har kvinnorna varit mycket mångsidiga i sitt politiska engagemang, tillägger Agneta Karlsson.

Vad tror ni att det låga antalet kvinnor beror på?

– Åland är så litet. Historiskt sett har mindre samhällen varit politiskt mer patriarkala. Männen har tagit mer plats där alla känner alla, säger Mats Wickström.

– När vi frågat några kvinnor varför de ställt upp i lagtingsval har svaret ofta varit att de inte hade barn eller att barnen blivit stora, säger Anna Sundelin.

– En viktig faktor är att barnomsorgen utvecklades sent på Åland. Det var olika strukturer. Gunnevi Nordman har lyft fram hur män och kvinnor skiljer sig från varandra. Kvinnor vill bemästra området först medan män har en mer ”låt gå”-mentalitet, säger Agneta Karlsson.

I boken tar författarna bland annat upp hur de politiskt insatta kvinnorna behandlades. Under mitten av 1950-talet stämplades kvinnor med barn inom politiken som ”någonting av ett monster” enligt socialdemokraten Ragna Sanders. Så sent som under 70- och 80-talet ska liberala kvinnor ha kallats för häxor.

Ett kapitel uppmärksammar lagtingets kansli där det sitter sju kvinnor och två män. Kapitlet bygger nästan helt på muntliga och skriftliga intervjuer.

Behov av mer åländsk kvinnohistoria

Historikerna Mats Wickström och Anna Sundelin har samarbetat tidigare med ett annat projekt och skriver just nu en biografi tillsammans om Fanny Sundström. Anna Sundelins pappa är född på Åland medan Mats Wickström saknar åländsk koppling. Han var först skeptisk till projektet men tänkte sedan att det kunde vara intressant och roligt.

– Jag såg det som en unik möjlighet att lära mig om Åland. Jag har länge varit engagerad i finlandssvensk historia men Åland har varit en vit fläck på kartan. Vi finlandssvenskar glömmer lätt bort Åland, säger han.

– Det behövs mer dokumentation av Ålands kvinnohistoria. En liten dröm jag har är att ha en åländsk samhällshistoria fram till i dag där kvinnor inte ignoreras.