Vad uppfattar ålänningarna som den verkliga smaken av Åland? Nästan 2.000 ålänningar deltog i röstningen av århundradets åländska maträtt.

Tre hemliga rätter, tillagade av kocken Viktor Eriksson, stod redo att avtäckas på en prispall när pressen under onsdagen bjöds in till lagtinget.

Århundradets åländska maträtt är en del i firandet av Åland 100, och bakom tävlingen står landsbygdsutvecklingens projekt ”Axganmat på evenemang”.

– Det är ålänningarna som har nominerat och röstat, så vi förmedlar egentligen bara vad de tycker. Ålänningarnas vilja har talat, säger projektledaren Marika ”Mysan” Sundqvist.

Mat väcker känslor. När den öppna omröstningen drog i gång i januari diskuterades det för fullt i kommentarsfälten i sociala medier. Kan gräddmunk verkligen klassas som mat, ska fågelsoppa kryddas med mejram, och så den stora ödesfrågan: ska Ålandspannkaka ha en botten av risgryn eller mannagryn?

– När man har följt kommentarsfälten ser man att maträtter betyder olika saker för olika familjer och byar, säger Mysan Sundqvist.

Av 30 bidrag fick en jury i uppgift att ta fram nio finalister. Finalistrecepten har sammanställts i ett recepthäfte som finns på tre språk och kommer att delas ut via Visit Åland.

– De representerar den åländska matkulturen och vårt åländska egensinne, säger Mysan Sundqvist.

Överlägsen vinnare

Baserat på bidragen som nominerades kan man dra några slutsatser om vad Åland smakar.

– Generellt kan man säga att ålänningen tycker att Åland smakar fisk. Det nominerades mycket olika fiskrätter. Väldigt mycket strömming, säger Mysan Sundqvist.

Bland finalisterna fanns sundspirog, svartbröd, stekt strömming och potatismos, strömmingslåda, rökt fisk och gräddmunk. Något som förvånade juryn var att det inte kom in en enda nominering på lamm.

– Det är så förknippat med åländska skärgården, får och lamm är riktiga miljövårdare. Men det var inte lamm ålänningarna tänkte på när de ombads tänka på århundradets maträtt. Ambitionen har inte heller varit att täcka in precis allt, utan att man skulle nominera det som smakar mest Åland. Hade det varit en expertjury som nominerat hade det kanske sett annorlunda ut, säger Viktor Eriksson.

Drygt 700 av 2.000 röster gick till vinnarrätten Ålandspannkaka, och de som kommer att delta i Ålands hundraårskalas i juni kommer att bli bjudna på nationalmaträtten.

– Det stod snart klart att det fanns en solklar favorit. Men mellan tvåan och trean var det ganska tight, även bland de övriga sex finalisterna, säger Mysan Sundqvist.

När prispallen är avtäckt och alla tre bidrag i toppen syns säger hon:

– Det är faktiskt möjligt att få ihop en trerättersmiddag av det här, man får vara lite finurlig men det går. Kanske någon tar sig an utmaningen?

1. Ålandspannkaka

Ska mannagryn eller risgryn användas som bas? Det är den eviga frågan. Kocken Viktor Eriksson lägger ingen värdering i det, men kanske får vi ändå en liten fingervisning.

– Det är varken rätt eller fel att ha risgryn eller mannagryn i botten, men mannagryn går att odla och finns på Åland. Vi har bestämt att rätten ska kunna tillagas lokalt av råvaror som finns på Åland. Därför är den pannkaka som serveras under hundraårsfirandet gjord på mannagryn, säger han och fortsätter:

– Risgryn eller mannagryn är en fråga som både enar och delar. Däremot är alla rörande överens om att kanelkryddad sviskonkräm och snömos (vispad grädde reds. anm.) är de rätta tillbehören.

Ålandspannkakan är folklig, säger Mysan Sundqvist.

– Förr i världen sades det att man kom in på en pannkaka för att få veta vad som hände i omvärlden. Det gäller fortfarande, slå dig ner med närmaste ålänning så får du höra vad det tisslas och tasslas om.

2. Sjöfågel

Kryddningen är ofta lagerblad, enbär, kryddpeppar och lök. I regel serveras också lingon till.

– Knipa och vigg är de vanligaste arterna man jagar på hösten, i det här fallet är det knipa från i höstas. På ett sätt var det tur att inte sjöfågel vann, då hade vi varit tvungna att återinföra vårjakten som en liten punktinsats för att få ihop råvara till firandet, säger Viktor Eriksson skämtsamt.

3. Rökka-korv

Det ska vara Dahlmans wienerkorv serverat i ångat bröd med kioskens egen senap och gurksallad. Drycken till är en tvådeciliters tetra med lättmjölk.

Det är korv med bröd – men inte vilken korv med bröd som helst.

– Korv med bröd finns ju överallt, kanske någon säger. Jo, men inte den här kombinationen. Den lilla mjölktetran finns nästan bara för att Rökka säljer så mycket av den, annars hade inte ÅCA tillverkat den. Korvkiosken har funnits sedan femtiotalet. Den har bytt ägare, men det är samma produkt och den är djupt förankrad hos ålänningarna, säger Viktor Eriksson.