De första preliminära resultaten från en utredning om EU-medlemskapets betydelse för Åland, som görs av Ålands fredsinstitut och Ålands statistik- och utredningsbyrå (Åsub) på uppdrag av landskapsregeringen (LR) presenterades i går vid ett digitalt seminarium.
Susann Simolin, informationsansvarig och forskare vid Ålands fredsinstitut samt forskarstuderande vid Åbo Akademi, undersöker hur EU-medlemskapet har påverkat autonomin, Ålands möjligheter till självbestämmande och demokratiskt deltagande.
 Hon har på basen av offentliga handlingar, tidigare forskning och intervjuer studerat vilka ambitioner och mål landskapet haft i EU och vilka strategier och kanaler man använt för att dels hantera och påverka unionen.
– Utgångspunkten är att EU bara ser stater, inte regioner, vilket brukar kallas regional blindhet. Medlemskapet innebar att vi förlorade behörighet, men samtidigt har vi fått nya arenor för påverkan, säger Susann Simolin.
Ej uppnått allt
Ålands primära målsättning i EU var att trygga autonomin och ekonomin med hopp om att få tillgång till fördelar som fri rörlighet, gemensam marknad och EU-bidrag.
– Flera stora frågor är fortfarande öppna, som inflytandet i EU-institutionerna, jordbruks-, fiskeri- och regionalpolitiken, den nationella hanteringen av EU-stöden och beskattningsrätten, konstaterar hon.
Bland de frågor landskapet drivit finns en egen plats i EU-parlamentet och talerätt i unionens domstolar.
Susann Simolin noterar att direktkontakten med EU ökat och framhåller vikten av tidiga kontakter och personliga relationer.
– Som helhet kan man se medlemskapet som en ständig navigation mellan motstridiga principer.
Personligt inflytande
Gustav Blombergs delstudie om Ålands specialrepresentant i Bryssel ingår i hans avhandling i Europakunskap vid Göteborgs universitet. Han noterar att regionernas närvaro i Bryssel ökat markant sedan 1990-talet. Nu finns flera hundra personer som jobbar med liknande mål som Åland.
– Ålands representation har under det senaste decenniet gått från en defensiv informationsbyrå till en offensiv roll med påverkan och nätverkande. Att Ålands flagga vajar i Bryssel sedan 2011 har också stort symbolvärde.
Gustav Blomberg konstaterar också att styrningen av specialrådgivaren sker genom regelbundna överläggningar med LR.
– Den ökade fokuseringen på påverkan ligger på rådgivaren själv, som har mycket ansvar under frihet.
Han ställer även frågan ifall resurserna till representationen i Bryssel borde utökas och om Åland borde satsa på att få hem mer direkt EU-finansiering.
Ändrade relationer
Vid den efterföljande diskussionen framhöll Julia Lindholm, LR:s representant i Bryssel 2014-2020 att det är viktigt att reflektera över förhållandet till EU. Hon rekommenderar också att avstämningen med LR borde ske löpande.
– Det stämmer att arbetet har blivit mera proaktivt. Vi har inte väntat på de formella processerna, utan startat beredningen i ett tidigt skede. De politiska diskussionerna förs ofta innan dagordningen sätts.
Talman Roger Nordlund, lantråd 1999-2007 som har följt Ålands väg till EU sedan 1991, påpekade att det nordiska samarbetet ändrat karaktär.
– Efter Finlands medlemskap i EU flyttade statens fokus till Bryssel. Förr var svenska språket viktigt i Helsingfors, nu är det engelska som gäller för tjänstemännen. Det har också påverkat förhållandet mellan staten och självstyrelsen. Därför behöver vi stärka vår position i Helsingfors.
Han underströk att Åland är en unik region, med egen lagstiftningsmakt och en status som moderlandet inte ensidigt kan ändra på.
– Rent principiellt är står EU för storskaliga lösningar, medan Åland är den mest småskaliga regionen som finns. Det gör att vi har svårt att passa in.

Jonny Mattsson