Ålandsdelegationen har den senaste tiden behandlat frågan om huruvida Åland eller Finland har behörighet att besluta om den så kallade windfallskatten. Det mot bakgrund av att medlemsländerna i EU ska ta ut en avgift för överstora vinster från elbolag och vindkraftsproducenter som tjänar mycket på energikrisen.
En proposition, som också omfattar Åland, har lämnats till riksdagen från finansministeriet. Landskapsregeringen motsätter sig dock förslaget med motiveringen att den här typen av skatt faller under åländsk behörighet. Det eftersom det rör sig av en typ av näringsskatt. Finansministeriet har däremot, vid beredningen av propositionen, ansett att skatten är en statsskatt och där ligger behörigheten i sin tur hos Finland.
Finansministeriet vände sig i slutet av december till Ålandsdelegationen för ett utlåtande. Ordförande för delegationen är landshövding Peter Lindbäck. Han säger till Ålandstidningen att delegationen nu har behandlat frågan och att enhällighet råder bland medlemmarna. Det niosidiga utlåtandet blir offentligt under måndagen.
– Efter mötet i dag (läs fredag reds. anm.) är vi eniga, men nu under helgen måste vi kontrollera att alla på samma sätt uppfattar de syftningsmässiga ändringar som gjorts och att de motsvarar det vi enats om.
Flera vägar vid behörighetstvist
Finansministeriet skriver i lagförslaget att man av tidtabellsskäl ”varit tvungen att lämna propositionen till riksdagen innan delegationens utlåtande stått till förfogande”.
Peter Lindbäck säger att Ålandsdelegationens utlåtande, som ministeriet vill ha in senast i morgon tisdag, i och för sig är ett vägande yttrande i frågan. Men det binder inte riksdagen till det ena eller andra.
– Det avgör på intet sätt behörighetsfördelningen. Det intressanta blir hur riksdagen, och då framför allt riksdagens grundlagsutskott, bedömer finansministeriets proposition vad gäller behörighetsdelen. Skulle Ålandsdelegationen och utskottet komma till olika slutsatser slås vårt utlåtande ut.
Rent teoretiskt kan alltså flera saker hända framöver oberoende av vad Ålandsdelegationen kommer fram till.
Det finns två sätt att med bindande verkan få fastställt vem som har behörigheten, enligt Peter Lindbäck.
– Det ena är att genom landskapslagstiftning utmana gränsen - att lagtinget helt kallt stiftar en egen lag. Om landskapslagstiftningen går igenom lagstiftningskontrollen så är det fastställt att det är landskapbehörighet.
Stiftar Finland en rikslag och börjar tillämpa den som om att den gäller också på Åland, och självstyrelsen motsätter sig detta, finns ett annat alternativ:
– Då har självstyrelsen antingen möjligheten att begära Ålandsdelegationens utlåtande – som inte är bindande men som i praktiken är något man så gott som undantagslöst följer – eller att gå till Högsta domstolen och därmed får ett bindande avgörande beträffande vem som har behörigheten.
Unikt fall
Ålandsdelegationens utlåtande i det nu aktuella ärendet är nio sidor långt, berättar Peter Lindbäck.
– När du läst det tre gånger, för det måste du göra, kommer du att inse att det här är en synnerligen komplex fråga.
Ålandsdelegationen redogör i utlåtandet för tidigare situationer där man tagit ställning bland annat till just behörighetsfrågor kring skatter.
– Men inget av de tidigare fallen har likheter eller kan egentligen ge en hållbar vägledning inför det här utlåtandet. I botten till det här finns en EU-förordning som är minst sagt mångtydig, och som lämnar utrymme för medlemsländerna att välja lite olika vägar.
Regeringen delger riksdagen delegationens utlåtande under riksdagsbehandlingen av propositionen.
Borde inte ministeriet ha begärt utlåtandet av Ålandsdelegationen innan man skickade propositionen vidare till riksdagen?
– Det finns ingenstans utskrivet en skyldighet att i regeringens namn gå med ett sånt här förslag till rikslaglag till riksdagen utan att före det inhämta Ålandsdelegationens utlåtande. Jag tror att ett utlåtande har begärts för att gjuta olja på vågorna i de heta diskussionerna.
