Trygve och Inger Marie Sundblom har varit mjölkbönder på gården Möckelträsk i Geta sedan 1995 då de tog över från Trygves föräldrar. I dag driver de gården, med cirka 80 djur, själva under hela året och precis som för många andra bönder påverkades verksamheten kraftigt när privatiseringen av avbytarservicen genomfördes 2015.– När vi tog över 1995 hade vi 25-30 dagar semester per jordbrukare varje år. Tillsammans med landskapets ledande avbytare träffades vi och gjorde upp schema för fyra månader åt gången. Blev man sjuk så löste det sig också alltid, säger Trygve Sundblom.Den första försämringen av de åländska böndernas avbytarvillkor kom 2011 då budgetmedlena i den dåvarande avbytarlagen minskade. En avgift infördes för varje avbytardag och definitionen av en djurenhet förändrades så att flera djur krävdes för att få ihop till en hel enhet.– En mjölkko har alltid varit en djurenhet så den förändringen påverkade inte oss. Men köttbönderna fick en situation där det krävdes flera djur för att få ihop till en hel enhet.Den händelse som i stället blev avgörande för Trygve och Inger Marie Sundblom är åren 2014-2015 då regeringen Gunell drev igenom en privatisering av avbytarservicen. De avbytare som tidigare funnits inom landskapsförvaltningen och varit tillgängliga vid semester och sjukskrivning försvann. I stället blev det upp till var och en att själv att fixa ersättare.– Regeringen satte tidigt upp det på sin agenda och till slut fick man igenom det. Jag tror att många som var inblandade inte förstod vilka konsekvenser det skulle få, trots att vi påpekade det flera gånger om, säger Trygve Sundblom.Ingen backupFörutom att bönderna nu själva var tvungna att ordna ersättare fastslog den nya avbytarlagen att landskapsregeringen endast subventionerar 80 procent av kostnaden upp till 30 euro för avbytaren. Antalet dagar bonden har rätt till avbytarersättning beror på hur många djurenheter som finns på gården.– Vi hade turen att hitta en privat avbytare som nu sköter de 300 timmar vi har rätt till varje år. Men den största konsekvensen är att om vi blir sjuka så vet vi inte vem som ska ta hand om gården, säger Inger Marie Sundblom och fortsätter.– Det finns ingen garanti för att det som måste bli gjort blir gjort längre. Att vara bonde är en väldigt speciell bransch. Är man rörmokare så kan ett trasigt rör vänta en vecka men det kan inte djuren. Det finns djurskyddslagar som säger att vi måste titta till dem två gånger om dagen.Trygve Sundblom håller med.– Det finns ingen backup när man blir sjuk. Kostnaden för att ta in en avbytare är också tuff. Vi betalar ungefär 30 euro i timmen och får 80 procent av landskapet. Dessutom ska vi förskottera momsen vilket gör att vi måste ligga ute med cirka 4.000 euro varje år. För de bönder som har en dålig likviditet är det mycket pengar. Jag vet många som säger att de inte har råd och som inte vågar ta ut semester eller vara sjuka för att de inte har råd.TrippelsmällBara drygt en månad efter att den nya lagen om avbytarstöd trädde i kraft 2015 godkände EU-komissionen landskapsregeringens förslag till ett nytt landsbygdsutvecklingsprogram. Ett program som innebar mindre stöd åt jordbrukarna.– Stöden sjönk med cirka 25 procent och botten gick ur mjölkmarknaden så att priserna sjönk. Det var tre saker som slog hårt på samma gång. Småbönder har slutat och pressen tar ut sin rätt på många. Det blev väldigt dämpad stämning efter det, säger Trygve Sundblom.Inger Marie Sundblom berättar att hon, sedan ändringen 2015, blivit mera orolig.– Vi hade turen att hitta en bra avbytare men ingen av oss har ännu varit riktigt sjuk och om det händer finns det ingen garanti för att det löser sig. Det är något jag oroar mig för eftersom jag inte klarar av alla arbetsmoment på samma sätt som Trygve.Infunnit sigTrygve Sundblom säger att konsekvenserna av de senaste åren blivit att suget att fortsätta numera inte finns kvar. Inger Marie Sundblom berättar att planen är att lägga ner inom några år.– Allting gick emot och det fanns ingen förståelse från beslutsfattarna. Det har funkat så här långt och nu har man funnit sig i tillvaron. Samtidigt börjar vi bli såpass gamla att vi snart ska gå i pension. Vi kämpar på och klarar oss något år till, sen får vi se.När landskapsregeringen nu har för avsikt att driva igenom en ny lag för att förbättra situationen för de åländska bönderna ser paret få ljuspunkter.– Det är åt rätt håll men samtidigt kunde man gjort mycket mera. Man borde till exempel betala hela avbytarkostnaden i stället för bara 80 procent. Det handlar om småpengar för landskapet men stora pengar för bönderna. Det hade vart en gest som visar att man bryr sig om oss, säger Trygve Sundblom.Trygve Sundblom tycker också att avbytarservicen ska bli en social rättighet.– Det handlar om rätten till sjukledighet och semester. I Finland är det en social rättighet som subventioneras helt och hållet av staten. Varför skulle inte ålänningarna ha samma rättighet. Det är väldigt rimligt, anser jag.Tror du att den nya lagen kommer att göra någon skillnad?– Det kommer inte att spela någon roll. Det är en för liten förändring och den kommer för sent. De som redan börjat fundera på att sluta kommer att göra det ändå. Privatiseringen av avbytarservicen blev väldigt jobbig för många.

Kevin Eriksson