Jag sitter hemma och tycker att livet suger. Jag är trött på att bara överleva – jag vill leva! Det var mina tankar i december 2021. Älskade Rara Mamma Sara hade nyligen dött och jag planerade begravningen parallellt med att jag förberedde mig för tre veckors rättegång i Åbo Hovrätt för det så kallade CDON-målet.

Jag bestämde mig för att tända ett ljus i den mörka tunneln. Jag tog min laptop och lade mig i sängen och började surfa på fotoresor. På nätet fanns det resor över hela världen, inklusive Afrikas vildmarker et cetera. Allt lät intressant. Det var dock inte förrän jag såg en resa till Costa Rica med Mattias Klum som jag verkligen tände till. Tioåriga grabben Daniel var helt fascinerad av Jan Lindblad och hans naturprogram från Sydamerika och Amazonas. Mitt drömyrke blev naturfilmare, precis som Jan Lindblad var. Nu, några tiotal år senare, är det Mattias Klum som är dagens svar på Jan Lindblad och Costa Rica är tillräckligt nära Amazonas. Självklart val. Följande dag hade jag lagt beslag på sista platsen till min barndoms drömresa. Ljuset var tänt!

Diversifierat djurliv

Efter att gruppen hade samlats i huvudstaden San Juan drog vi iväg i vår buss. Vår lokala guide var kunnig både på fågel- och djurliv samt på Costa Ricas historia. Han berättade bland annat att Costa Rica har slutat satsa på militär och i stället tagit försvarsbudgeten för att bygga ett utbildningssystem som riktar sig till alla barn och ungdomar i landet. Det har visat sig mycket framgångsrikt för invånarna och landet som helhet. En väg som vi tyvärr inte verkar kunna vandra i dessa tider.

Costa Rica har även ett extremt diversifierat djurliv. Det beror på att fåglar och djur har vandrat söderut från Nordamerika och norrut från Sydamerika och båda kontinenternas djurliv finns representerade på Costa Rica. På det spansktalande Costa Rica, med storleken av Skottland, varierar även faunan extremt mycket. Från Highlands med 2.700 meter över havet upp i norr mot Nicaragua till Pacific Lowlands mot Panama. Alla områden med sina egna arter representerade, allt från krokodiler till tukaner och spindelapor.

Recenserade fotografier

Första turen var en cirka fem timmars tur sydväst om huvudstaden in på krokiga, gropiga skogsvägar rakt in i regnskogen. Det skulle visa sig att hela turen på dryga två veckor skulle följa det mönstret. Varannan dag fem timmar buss till något lodge djupt inne i regnskogen, två nätters övernattning och vidare till nästa. Varje morgon upp vid femtiden, ut i regnskogen på fotografering. Tillbaks på lunch för att göra en ny tur på eftermiddagen. På kvällen/natten var det ofta nattpromenad för att finna grodor, ödlor och ormar. Kort sagt så kan jag konstatera att det inte var ett vilohem jag hamnat på.

Med på resan var Mattias och Iris Klum. Mattias Klum har gjort sig ett namn i branschen bland annat genom att jobba som fotograf i 20 år för National Geographic och hängt i trädkojor i Borneo långa perioder för att fota bland annat apor. Iris Klum är erkänd och etablerad konstfotograf. Nu driver de sitt ”AlexandrovKlum” tillsammans. De höll workshops för oss, både i grupp och i enskilda samtal. Tillsammans, under deras ledning, recenserade vi våra fotografier. Otroligt lärorikt för en kille som jag. Det visade sig att Mattias Klum hade nästan lika dålig humor som jag. Iris Klum, med en mor från Finland, gillade att öva sin finska på mig.

Långt över förväntningarna

Sammantaget en fantastisk grupp att resa med, där jag fått vänner för livet och upplevt ett helt makalöst djurliv. Massor med kolibris, exotiska fåglar så som kungsgamar med kalkonliknande hängen i ansiktet och rosenskedstork med näbben formad som en sked på flatan. Många olika sorter av tukaner (fåglar med extremt stora färgglada näbbar) och sengångare samt vrål- och spindelapor som hängde i träden ovanför när man minst anade det.

Costa Rica var inte alls vad jag väntat mig och samtidigt långt över förväntningarna. Det var mer ”civiliserat” och i viss mån mer tillrättalagt på samma gång som det var helvilt och överraskande med vattenfall, massor av vilda djur, ormar, grodor och fåglar med färger i överflöd. Helt enkelt en helt fantastisk resa! Att jag fick covid där utan att veta om det och måste stanna ytterligare en vecka i paradisets regnskog är en annan historia. I can see the light! Nu hägrar Svalbard.

Text och foto: Daniel Eriksson