Cykelfärjan m/s Silvana trafikerar sedan 1985 mellan Skarpnåtö i Hammarland och Geta, tidigare till Hällö och senare Snäckö. Sedan 2005 kör den även till ön Sälskär. Ålandstidningen klev ombord på färjan en regnig eftermiddag för att prata med chauffören Jan-Anders Häger om verksamheten.

Idén till en cykelfärja trafikerande rutten Skarpnåtö-Geta kläcktes av Jan-Anders Hägers svärfar Ragnar. I stället för att cyklister skulle ta sig till Skarpnåtö och sedan vända skulle de genom en färja på kort tid kunna ta sig vidare till Geta.

1982 byggde Ragnar den första cykelfärjan på Åland, men den visade sig snart vara för liten för ändamålet och byttes 1985 ut mot m/s Silvana som rymmer totalt 48 passagerare med cykel.

I mitten på 1990-talet tog Jan-Anders Häger över sin svärfars turistanläggning och i samma veva även cykelfärjan.

– Det blev automatiskt att jag tog över för vi bodde här, jag har bara 500 meter ned till färjan, säger han.

I år blir det 19:e säsongen han kör turer till Sälskär. Att han började med den rutten beskriver han som en slump.

– Det var Bengt Häger som skrev en bok om livet på Sälskär och han gav ut den 2005. Och så frågade jag honom om han ska komma med och guida.

Efter att Bengt Häger på grund av ålderdom själv slutat guida tog Jan-Anders Häger över.

– Jag har berättat lite, det jag vet. Min farfar var fyrvaktare där på Sälskär. Han var där i 27 år och jobbade, han var den sista fyrvaktaren på Sälskär.

”Klart man jobbar vidare”

Just den dagen Ålandstidningen åker med på färjan är det på grund av det kraftiga regnet glest med passagerare. Endast fyra stycken tappra cyklister står och väntar i Skarpnåtö.

Hur många brukar i genomsnitt åka med på en sådan här tur?

– Det är så olika. Den här veckan har varit ganska bra faktiskt, fram och tillbaks har det kunnat vara mellan 20-30 med i snitt. Men det är lite olika på dagar, vissa dagar är det sämre och speciellt när det är sämre väder. Då cyklar man inte ut till Geta om man inte har färdigt bokat och sådant. Sist ni var och gjorde reportage, det är många år sedan, på 90-talet, då stod det 70 stycken där i Skarpnåtö och väntade på att fara över och vi måste köra två gånger. Det var en riktigt bra dag.

Är det sådana dagar du kommer att minnas?

– Jo, de kommer man ihåg. Det har inte hänt efter det.

Från Italien till Peking — på cykel

I dag kör Jan-Anders Häger från Skarpnåtö till Snäckö och tillbaks en gång om dagen sex dagar i veckan. Tidigare körde han två turer per dag.

– På 90-talet, då var det mycket cyklister här. Men det har avtagit med åren, nu räcker de med en tur gott och väl. Men det är klart att det finns många som skulle åka över och fara tillbaks med nästa tur om det fanns flera. Numera kör jag till Lolo's. Det är ett nytt ställe, tidigare körde jag till Hällö som är lite längre bort. När Lolo's öppnade så ville de att jag skulle köra dit och det är ju riktigt bra det, där får man service och allt.

Har det blivit ett uppsving sedan den nya ändhamnen?

– Det är nöjdare kunder. Jag tycker att de är nöjdare när de får mat och allt sådant.

Finns det något speciellt möte med någon resenär som du kommer ihåg?

– Det var en resenär för länge sedan. Det var OS i Peking och då kom det en ensam gubbe och han hade cyklat, jag vete tusan hur långt, han kom från Italien och han skulle cykla till Peking. Han var i 70-årsåldern, han var ingen ungdom. Men jag vet inte om han kom fram, vi hörde aldrig av honom. Det var lite speciellt.

– Och så var det en pojke från Sibirien som gick, han hade ingen cykel. Han skulle till Norge och hälsa på sin kompis som han fått via nätet. Han var ensam och han hade extremt lite grejer med sig, ingen packning alls och inget tält eller någonting, bara en liten plastpåse. Det finns vissa sådana äventyrare.

I augusti i år kör Jan-Anders Häger sin sista rutt.

– Jag har sagt att nu måste jag köra sista året för man kan inte hålla på hur länge som helst. Men jag får hoppas att det är någon som tar över förstås. Men det är inte något klart ännu. Vi får se.

Känner du dig bekymrad över att det inte finns någon som tar över?

– På sätt och vis jo. För det här är ju den enda cykelfärjan som är kvar. Ett tag fanns det tre färjor. Alla har ju slutat, så det är lite bekymmersamt för det är det här som turisterna vill ha.

Lägger du ned helt eller kommer du fortsätta med någon tur?

– Det här jo, det har jag tänkt att någon annan får ta över. Det har jag bestämt. Men annars så, det är klart man jobbar vidare, säger han med ett skratt och förklarar att han fortsätter att driva stuguthyrningsverksamhet.

Enligt Jan-Anders Häger betyder cykelturismen en hel del för Åland, eftersom cykelturister ofta hyr stugor och gärna kommer tillbaks.

– Det skulle vara bra om det fanns kvar här för alla cyklister från Skarpnåtö försvinner annars. Och sedan är det så att det inte finns fler sådana här båtar på norra Åland som tar så här många personer.