Saltviks kommun var redan i sitt utlåtande till Ålands kommunförbund i vintras kritisk till Kommunernas socialtjänst. Bland annat ifrågasatte man finansieringsmodellen och en centralisering av den nya myndigheten.
I måndags tog kommunstyrelsen åter ställning i ärendet när man gav utlåtande om finansieringsmodellen som landskapets finansavdelning tagit fram.
– Enligt den samlade bedömningen känns det som att det är för outrett och för stor grej, säger tf kommundirektör Jessica Laaksonen som berett ärendet.
En enig kommunstyrelse gick helt på hennes linje och därför blev det inga större diskussioner.
När det gäller finansieringen skulle förslaget innebära en merkostnad på 200 euro per kommuninvånare och år för Saltvik. Det rör sig i runda slängar om 375.000 euro årligen.
– Det är en betydande summa, säger Jessica Laaksonen.
Samtidigt påtalar kommunstyrelsen att provberäkningarna som finansavdelnigen gjort känns osäkra.
Befarar sämre service
I Saltvik befarar man också att servicen till kommuninvånarna påtagligt försämras med KST, inte bara på grund av en centralisering, utan också för att samarbetet mellan barnskydd och dagis och skolor skulle försvåras när de handhas av olika myndigheter. Även samarbetet mellan äldrevården och den sociala sektorn försvåras, anser man.
– Det nära samarbetet går förlorat plus att man tappar helhetsbilden av klienten. Avstånden blir för långa, säger Jessica Laaksonen.
Sammantaget skriver kommunen att man ”motsätter sig verkställandet av KST samt att det sker genom tvingande lagstiftning”.
Sitter på två stolar
Ordförande för kommunstyrelsen i Saltvik är Centerns gruppledare i lagtinget, Runar Karlsson. Han var också vice ordförande i den så kallade Susannegruppen som tog fram modellen för KST.
När kommunstyrelsen gav sitt utlåtande till kommunförbundet i vintras jävade han sig. Men i måndags deltog han i diskussionerna.
– När man inte har någon personlig vinning faller det inte under jävsreglerna. Man får inte jäva sig bara för att det är besvärligt att vara med, säger han och säger att han ”fick på huvve” förra gången av de som visste bättre.
Trots att Runar Karlsson är pappa till KST-modellen tycker han ändå att det är naturligt att han nu säger nej till densamma.
– Tittar man på hela Åland borde man samarbeta för att få ned kostnaderna. Det blir kanske dyrare men anonymiteten och hanteringen av de svåra fallen blir bättre.
– Sen måste man byta stol plötsligt, och då måste man byta hatt och se till kommunen. Jessica Laaksonen har gjort en bra beredning och kommer med bra argument som jag har svårt att sätta emot.
”Inte är loppet kört”
Å ena sidan förespråkar Runar Karlsson en solidarisk finansiering, å andra sidan blir det för dyrt för Saltvik, resonerar han.
– Det verkar som att alla kommuner ser till sitt, och vi går inte med på att vi förlorar så mycket på det här.  Alla i kommunstyrelsen var överens och jag kände att jag inte kan gå emot den här kunskapen som byggts upp och motiveringarna.
Ni motsätter er ett verkställande av KST, samtidigt har du tagit fram modellen. Hur ser du på det?
– Jag satt på hela Ålands stol då, och jag tycker fortfarande att det är bra för hela Åland. Men när jag sitter i kommunstyrelsen ser jag till vad som är bäst för Saltvik. Jag förstår att det anses lite kontroversiellt att göra så.
Vad sänder det för budskap till andra kommuner att du som varit med och tagit fram modellen nu säger nej till den?
– Det kan tyckas märkligt, men man sitter inte heller ensam utan försöker ta kollektiva beslut. Saltviks kommunstyrelse består av fem personer, om fyra är starkt emot kanske man förlikar sig med dem.
– Nu är det upp till landskapet att virka ihop det här ändå. Inte är loppet kört för det här. Man måste fundera på hur man kan få ut verksamheten utanför stan och hur man kan göra den ekonomiska nyttan bättre så att inte kommunerna känner att det blir dyrare.
Har du hopp om att det ska lyckas?
– Det är inte lätt. Problemet är att det sitter samma gubbar och gummor i både kommunerna och lagtinget. Om man är emot det i kommunerna är man emot det i lagtinget. Det är det lilla samhällets dilemma.
Samtidigt, säger han, fungerar de områden som ingår i KST väl i dag och därför är det ingen katastrof om förverkligandet dröjer.
–  Om jag ensam fick bestämma, nog tycker jag man skulle driva igenom det. Så tror jag det blir en dag, men kanske inte 2016 som man pratar om, utan senare. Alla stora reformer ska få ta tid.

Sandra Widing