Bakgrunden som Ålandstidningen skrev om i fjol är att kvinnan år 1968 köpte ett outbrutet område om cirka 2.000 kvadratmeter i Skarpnåtö, Hammarland. Året därpå förkastade inrikesministeriet en ansökan från kvinnan gällande ägorätten till området. Dock vidtogs inga åtgärder vid tillfället och kvinnan fortsatte att äga stugan.
1996 ansökte hon om jordförvärvstillstånd men uppmanades komplettera sin ansökan. Två år senare lämnades ansökningshandlingarna utan åtgärder, även den här gången fortgick kvinnans boende i stugan.
2017 lämnades en ansökan om lagfart in hos lantmäteriverket varvid ärendet landade hos landskapsregeringen, då fick hon avslag på sin ansökan om jordförvärvstillstånd.
Sedermera kungjorde lantmäteriverket att den som önskar lösa in området ska så göra inom 30 dagar. Sex anspråk om inlösen inflöt därefter till Statens ämbetsverk.
Beskattats som ägare i 50 år
Förfaringssättet på vilket kungörelsen gjordes har dock stött på kritik, enligt kvinnans juridiska ombud baserar sig nämligen kungörelsen om inlösen på en felaktig lagtolkning av inskrivningsmyndigheten vid lantmäteriverket.
Hela ärendet har sedan dess behandlats i diverse instanser utan att föra själva sakfrågan framåt. Kvinnan som har ägt marken och därtill hörande byggnader under 50 års tid har under alla år av myndigheter beskattats i egenskap av ägare.
Inskrivningsjuristen Anna Santalahti vid lantmäteriverket i Åbo som utfärdade kungörelsen om  inlösen säger att ärendet är så sällsynt och komplicerat att det egentligen inte finns några raka svar att ge i frågan.
Men kungörelsen gjordes i fel marschordning, vad berodde det på?
– Vi gjorde vårt bästa för att tolka lagstiftningen men sedan dök det upp omständigheter som ingen kände till innan kungörelsen. Nu ligger ärendet i jorddomstolen i egentliga Finland och väntar på ett avgörande.
”Kan gå åt vilket håll som helst”
Enligt  Anna Santalahti är det heller inte ostridigt så att landskapsregeringen endast kan bevilja undantag från lösningsrätten efter att ägaren har beviljats lagfart på området.
– Det råder viss osäkerhet kring den frågan, det handlar om en juridisk tolkning, säger hon.
Hur tolkade du den saken?
– Vi gjorde tolkningen att den riksomfattande lagen var starkare än lagstiftningen om lösningsmöjlighet. Det fanns så många dokument där det framgick att kvinnan fått avslag redan på 70-talet.
Jorddomstolens utslag kan enligt Anna Santalahti fortfarande gå åt vilket håll som helst.
– Vi väntar på det utslaget och ser vad som händer, kvinnan kan fortfarande få slutlig lagfart på området.
Kan man med säkerhet i dagsläget säga vem som är rättmätig ägare till området?
– Nej, det kan man inte. Det ska jorddomstolen avgöra.
Strävar efter korrekt utfört arbete
Kansliminister Nina Fellman (S) säger att hon inte vill uttala sig om enskilda fall men att många komplicerade fall är så olika till karaktären där varierande rättspraxis vägs in.
– Om misstag har skett kan beslut alltid överklagas. Varje förvaltning strävar till ett korrekt och bra jobb. Det är en skyldighet och ett ansvar vi har men i all mänsklig verksamhet kan misstag förekomma, säger hon.
Ärendet som har varit under behandling i bland annat landskapsregeringen vid flera tillfällen har ändå slunkit igenom utan fullföljd tillsyn, något som Nina Fellman i fjol beklagade och menade att man inom förvaltningen kan vara självkritisk till.
Sophie Mecklin, jurist vid landskapsregeringen får frågan huruvida några interna rutinförändringar gjorts vid landskapet för att förhindra liknande misstag i framtiden?
– Om vi i dag får kännedom om liknande ärenden ser vi till att utreda dem och fatta ett beslut, säger hon.
Finns det några omständigheter som kunde föranleda undantag från reglementet, exempelvis att kvinnan har ägt och beskattats som ägare för fastigheten under 50 års tid?
– Nej, det kan inte räknas till sökandens fördel att denne har besuttit en fastighet utan laglig rätt till den.

Peter Pussinen