Mariehamnsflickan Barbro Eriksson gick i skola i Övernäs och sedan vidare till Ålands lyceum.
– Jag avslutade studierna i lyceet på en lunchrast. Jag blev så arg då jag blev underkänd i ett ämne som jag tidigare var godkänd i. Jag gick hem och kom aldrig tillbaka till studierna i lyceet.
I stället började Barbro praktisera på Svahnströms arkitektbyrå innan hon ett halvår senare bestämde sig för att söka till några konstskolor.
– Yrkesvägledaren som jag skulle träffa var inte på plats så jag bestämde mig för att själv söka efter olika alternativ. Jag hittade Kapellgården på Öland. Jag sökte dit och kom in till hösten. Det är 50 år sedan nu i höst, säger hon.
Barbro trivdes direkt på skolan och tyckte att det var det mest fantastiska hon gjort.
– Där förändrades hela jag kan man säga. Jag kände att jag var på rätt spår.
Skolan var kreativ och hon bodde på internat. Där gick hon i två år. Efter det blev det praktik på en vävstuga i Haparanda.
– Vävstugan fanns i ett fjällhotell och dit kom gäster som ville väva. Sedan började jag på S:t Görans gymnasium med sömnad. Efter det blev jag inrednings- och slöjdkonsulent.
Tog över mammas affär
Sedan träffade Barbro en amerikan och flyttade till USA. 
– Jag bodde i San Francisco i fyra år och arbetade med skandinavisk design och forskning. Efter de fyra åren flyttade jag hem till Åland och tog över min mammas affär, Hennes.
På Åland träffade hon sin blivande make ”Nisse” som hon känt hela livet.
– Efter en tid började jag återuppta det konstnärliga. Bland annat läste jag konstvetenskap vid Högskolan på Åland. Jag började jobba med utställningar vilket jag gör än i dag.
Barbro är väldigt kreativ och efter att hon för två år sedan skadade foten, och i och med att våren blev som den blev med corona, har hon hunnit med en del.
– Eftersom jag inte varit rörlig har jag jobbat jättemycket. Jag känner att de begränsningar som varit faktiskt har berikat mig.
Barbro jobbar på en utställning som hon ska ha i specialsalen på Ålands konsthistoriska museum nästa höst.
– Det är inte bestämt exakt när. Men den kommer att göras i samarbete med textilkonservator Susan Hannusas. Temat blir ”Den andra huden”.
Barbro har en hel del klart till utställningen där hon tagit upp sitt textilarbete.
– Jag använder material som jag fått och gör något nytt. Det ska handla mycket om känslor och jag tror att många i min ålder kommer känna igen sig i material och annat, säger hon.
Får vänta med nya resor
Paret Eriksson har också ett litet ställe i Eckerö där de håller på och fixar och grejar.
– Just nu är det bryggliv med bastu och utekök som gäller. Det är skönt och avkopplande.
Barbarnen är också en viktig del i Barbros liv.
– Att få träffa och umgås med dem är både viktigt och roligt. Det är först nu i sommar som vi kunnat umgås eftersom både jag och Nisse varit väldigt försiktiga då vi båda tillhör riskgruppen.
Ett annat viktigt intresse i Barbros liv är musik.
– Jag tycker om klassisk musik och opera. Men då jag jobbar beror det mycket på vilket humör jag är på då jag väljer musik och vad jag vill skapa. 
Tidigare har paret rest en hel del men nu får resorna vänta.
– Senaste storresan var till Kina. Det blir inte några solresor utan vi vill ha mera aktiviteter. Vi ser på konst, arkitektur, utställningar och annat trevligt som vi båda är intresserade av.
Resorna till USA har också blivit många eftersom Barbro har barn där och vill hälsa på dem så ofta hon kan.
– Jag hoppas att vi ska kunna planera en resa igen så småningom, säger hon.

Nina Eriksson