Ett storkpar har nyligen skymtats flyga i närheten av Jomala kyrka.

När Johan Granlund fick höra detta bestämde han sig för att bygga ett storkbo på sin egen gård i Godby.

– Jag konsulterade genast Google för anvisningar om hur man bygger ett eget storkbo, säger han.

– Sedan gick jag in i min skog och fällde ett lagom träd som skulle fungera som påle där boet skulle stå.

Ett storkbo måste nämligen vara minst sex meter ovanför marken och själva boet måste vara kring en meter i diameter.

– Det tog egentligen bara en vecka att bygga allting, men jag byggde det inte i ett kör, utan bara då när jag hade tid, säger Johan Granlund.

– Egentligen förväntar inte jag mig att storken ska bosätta sig just här på min åker, men jag vill väl visa att här är det möjligt för storken att bosätta sig.

Enligt Johan Granlund har storken bara häckat en gång i Finland tidigare, i Koskis i Östra Nyland.

– Men det skulle vara roligt att få storkarna att häcka på Åland också, säger han.

Folkloristiskt intresse

Johan Granlund berättar att han sedan tidigare inte haft något speciellt förhållande till storken som folkloristisk fågel.

– Tidigare kände jag bara till att den hämtar med sig barn, säger han.

Men i och med att fågeln nu synts till har han fått upp ögonen för storken, mycket tack var sin fru Iryna Granlund, som är från Ukraina, och där storken har ett stort symboliskt värde.

– Enligt en gammal tro flyger fåglar bort på hösten och tar med sig den avlidnes själar och följer dem till underjorden. På våren, när de återvänder hem, tar de med sig själarna till bebisar som är avsedda att snart födas, berättar hon.

– Därför har storken förknippats med fortplantning.

Men det är bara en av många berättelser som förknippas med storken i Ukraina.

I Ukraina lämnar man ofta bröd på fina fat eller i korgar nära storkbon, för att hoppas att storken ska välja just den egna gården.

– Det är nästan en typ av tävling om vem som får storken att bo på just deras gård, för det anses vara mycket fint att bli vald av storkar, säger Iryna Granlund.

Ingen tävling

För Johan Granlund är det inte frågan om en tävling.

– Jag är bara nöjd att vi har storkar här på Åland, i och med att de är så ovanliga, säger han.

Han berättar att han faktiskt till och med fått syn på paret när det flög ovanför hans gård.

– Jag såg dem för drygt en vecka sedan, då flög de ovanför här, och ena tog till och med ett varv över gården och spanade helt uppenbarligen på boet, säger han.

– Men det kan ta upp till tre till fem år för storken att bosätta sig, så vi kan ju alltid hoppas att den väljer oss.