Med en pappa från Replot och en mamma från Kimito finns det en hel del skärgårdsbo i John-Eric Sid.

– Pappa var sjökapten och kanske jag funderade på sjömanslivet jag också. Men mina föräldrar tyckte att jag skulle välja en annan yrkesbana eftersom det på den tiden var långa arbetspass till sjöss.

På somrarna hade John-Eric Sid möjlighet att följa med sin pappa på jobb och fick se en hel del som både väckte intresse och avskräckte.

I stället väcktes dataintresset hos John-Eric Sid när han under studietiden arbetade på Silja.

– Deras datasystem väckte intresse. Silja var först med ett databokningssystem. Jag utbildade mig inom adb, som det hette på den tiden, och fick arbete vid Siljas datacentral efter armén.

John-Eric Sid arbetade sedan på Silja i 35 år innan han gick i pension.

– Jag fick vara med om många intressanta svängningar under dessa år.

I dag bor John-Eric Sid med hustrun Catherine i Mariehamn. Flytten till Åland gick den 1 april i år.

Varför valde ni att flytta till Åland?

– Vi tänkte att om vi skulle göra något var det dags att göra det nu. Här finns dessutom en handfull skolkamrater bosatta och även andra vi känner, säger John-Eric Sid.

Cathrin Sid inflikar att de också har en gudson med föräldrar som bor på Åland samt familjemedlemmar.

– Det var inte något hopp in i det okända. När vi hade båt rörde vi oss mycket i norra Östersjön och i den åländska skärgården, säger John-Eric Sid.

Min stad nu

Eftersom John-Eric Sids far kom från Replot hade han och hustrun sommarställe där en tid.

– När bron byggdes 1993 och man måste låsa om sig föll det inte oss på läppen. Nu har vi sommarställe i Houtskär i stället där vi tillbringar somrarna.

Även denna sommar tillbringade paret i Houtskär och laddade batterierna inför Catherines operation.

– Efter en lyckad operation kom vi hit igen och det känns nästan som vi är mitt i flytten ännu. Men nu börjar vi båda vara i gång igen efter att vi bekantat oss med de åländska hälsovårdssystemet. Vilket vi båda anser är helt fantastiskt. Speciellt då man slipper kämpa med språket, John-Eric Sid.

Han anser att det blivit väldigt svårt att få den service man behöver på svenska i Åbo numer.

– Jag brukar ibland säga att vi är språkflyktingar. Men det känns skönt att få service på svenska. Ibland då jag kör igenom stan tänker jag‚ ”Är detta min stad nu?” och det börjar bli det.

John-Eric och Catherine Sid håller ännu på att ”boa” in sig. De har lyckats med att se hur utbudet på kurser är på Medis.

– Jag ville gå högsjöskepparkursen men den blev inte av eftersom det var för få anmälda. Men jag ska gå igenom utbudet för våren. Jag är förvånad över vilken bredd det är på utbudet av kurser på Medis.

Det positiva överväger

John-Eric Sid tycker att de ännu är inne i en inlärningsperiod men allt mer lär sig var de ska hitta olika saker.

– Hade gärna sett fram emot att få ett informationsblad med lite allmän information om vart man ska vända sig för att ordna olika saker. Det är små saker som man kanske inte riktigt förstår sig på ibland. Men de positiva sakerna överväger, säger han.

Som John-Eric Sid ser det kan det finnas en stor potential i dels pensionerade finlandssvenskar och dels svenska pensionärer, på väg till Åland.

– Jag har upprepade gånger hört från inflyttade svenskar att de blivit trötta på Sverige och finner ett nytt ”Sverige som det var förr” på Åland. Att finlandssvenskarna i riket dagligen upplever diskriminering, och uppmanas använda engelska, leder ju också till ett utanförskap och eventuellt flytt till Åland. Vad jag vill säga, är att Åland borde gardera sig för denna potentiella inflyttning, både från öst och väst, bestående av svensktalande i allmänhet välutbildade seniorer, som dock är seniorer och därmed kan belasta sjukvården mer än normalt.

En speciell eloge vill han också ge till fotgängarna i Mariehamnsområdet som klär sig tacknämligt i reflexvästar, de syns bra för övriga trafikanter. Ävenså fungerar trafiken smidigt, rondell uppförandet hos bilister är exemplariskt.

– Att man som ny ålänning nämner frånvaron av parkeringsmätare och fartkameror som ett bonus, är väl klart. Prata bara inte högt om detta så att någon får nys om det, säger han och skrattar.

Eftersom paret är relativt nyinflyttade har John-Eric Sid fortfarande en del saker att plocka upp.

– Men jag har ett speciellt rum där jag plockat fram allt jag byggt som pojke. Fartyg, flygplan och annat som legat nerpackat i 50 år. Det känns riktigt roligt att kunna ta fram sakerna och titta på vad man pysslade med som ungdom, säger han.

Nu ser han fram emot födelsedagen med tillförsikt då yngsta dottern med familj kommer från Sverige.

– Den äldre sonen bor granne med oss så vi umgås en del, säger John-Eric Sid.