Fördjupningsdagarna är ett samarbete mellan Norra Ålands församling, Jomala församling, Mariehamns församling, Ålands prosteriförening, Valdemar Nyman-sällskapet och föreningen Sanct Olof. Dagarna hålls i prosten Valdemar Nymans landskap i och runt Finströms kyrka.

En av prästerna som deltar i fördjupningsdagarna är Stefan Äng. Han berättar att deltagarna bland annat fått vara med och baka oblater.

– På fredagen berättade prosten Kent Danielsson om konsten att duka nattvardsbordet och Mikaela Nyman, barnbarn till Valdemar Nyman, läste dikter och Fredrik Erlandsson spelade trumpet.

En av lördagens programpunkter är samtal om levd liturgi där musikern och konstnären Erik Jeor, prästerna Håkan Sandvik, Alexandra Äng och Jon Lindeman diskuterar ämnet under ledning av prästen Katarina Gäddnäs.

Vad är levd liturgi?

– Det är när man gör saker tillsammans som får ta plats i kropp och själ i både vardagslivet och i gudstjänsten, säger Stefan Äng.

Gunda Åbonde-Wickström är på väg in i Finströms kyrka för att delta i samtal om levd liturgi. Det är första gången hon deltar i fördjupningsdagarna.

– Jag har valt att delta i olika program beroende på tid och möjlighet. Jag tycker att programmen är omväxlande med intressanta ämnen, säger hon.

Prästen Katarina Gäddnäs är glad över deltagarantalet fast det är färre än i fjol.

– Programmen hittills har varit berörande och många tankar om fina saker har kommit fram. Vi kommer absolut att fortsätta även nästa år med fördjupningsdagarna. Speciellt berörd blev jag när Mikaela Nyman läste dikter i sin farfars kyrka, säger hon.

Viktigt med liturgi

Samtalet om levd liturgi börjar med en fråga från Katarina Gäddnäs.

– Är liturgi viktigt? säger hon.

– Ja, det är det. Liturgi ger oss möjlighet att öva oss på att se och känna på ett annat och djupare sätt. Vi övar oss på att se Kristi närvaro med största allvar och innerlighet i till exempel nattvarden, säger Jon Lindeman.

Alexandra Äng säger att när hon och alla andra samlas till mässa möts hela hennes liv och andras och alla får plats.

– Vi delar bröd och ber tillsammans och livet känns bra. Samtidigt kanske man ser något nytt i sig själv, i andra och i Gud.

– Jag brukar säga när vår mässa är slut går vi ut och firar gudstjänst. Liturgi, teologi och etik är delar av samma sak. Fallerar någon av dessa punkter finns det ingen gudstjänst att fira efter mässan, säger Håkan Sandvik.

Erik Jeor säger att liturgi och att lära känna Gud tar ett liv att lära sig.

– Den bygger på traditioner, säger han.

Jon Lindeman tycker att liturgin inte är viktig bara för präster utan också för de som deltar i mässan.

– Om man övar på samma sak varje vecka blir man bättre på att förstå och ta det centrala på djupaste allvar och låta det vara så viktigt att allt runt omkring inte stör. Som att barn springer omkring eller ropar något. Stör det har man tappat kärnan, säger han.

För Alexandra Äng och hennes familj är hela vardagen en liturgi.

– Vi tränar på att stiga upp, äta frukost, borsta tänder och så vidare. I söndagens mässa blir min vardagsliturgi och mässans liturgi ett.

– Liturgi ska beröra hela människan. Man behöver inte analysera eller förstå utan känna in och vara med, låta det ske. Analyserar man missar man det viktiga, säger Håkan Sandvik.

Alla passar in

Besökarantalet till mässor och gudstjänster minskar på vissa ställen och Katarina Gäddnäs frågar om kyrkan måste förändras för att locka fler.

– Jag blir själv rädd när kyrkan börjar bli rädd, säger hon.

– Många söndagar har jag känt att jag skulle vilja vara hemma men ändå valt att gå till kyrkan. Jag tar barnen med mig och går till kyrkan även när jag vet att de har ljud för sig och inte kan sitta stilla. För jag vill visa att också vi passar in och att alla passar in. Någon kanske inte vill gå för att den personen inte sjunger fint eller inte vet när man ska stiga upp eller inte kan gå till nattvarden på grund av olika orsaker. Alla passar in i kyrkan, säger Alexandra Äng.

– Man behöver inte vara rädd för att liturgin kanske känns svår. Man behöver lära sig den för att bli en del av den, säger Håkan Sandvik.

Till sist ber Katarina diskussionspanelen att berätta om något minnesvärt tillfälle i kyrkan. Själv tycker hon att det vackraste är när kyrkobesökare som kommer för att få nattvarden stannar till och kramar varandra i mittgången i kyrkan.

– Jag har varit med om samma sak här i Finström, säger Jon Lindeman.

– Jag minns en gång i Senegal. Jag satt i kyrkan som inte hade något tak och fåglarna flög över oss och sjöng. När munkarna kom in sjungandes i procession slutade fåglarna sjunga. Så fort munkarna slutade sjunga började fåglarna igen. Det blev en form av växelsång, säger Håkan Sandvik.

Alexandra Äng berättar att hon var på mässa i Åbo domkyrka med sin dotter som då var fyra-fem år.

– Hon såg en flicka som kom med en korg med oblater. Min dotter sa då till mig att det där vill jag också göra. Det fick hon och hon tog sitt uppdrag på största allvar. Hon stod där bredvid Stefan med Kristi kropp i sina händer. Det var så fint och jag såg hur glad hon var över att få vara där.

Alla har de minnen från olika mässor och gudstjänster som de med glädje tar med sig i livet. Men det finns också minnen som de kunde vara utan.

– Det var under pandemin när vi använde plastmuggar vid nattvarden och sedan kastade dem i soporna. Det var dålig liturgi eftersom vi på det sättet kastade Jesu blod i soporna, säger Jon Lindeman.