Bara sex månader gammal flyttade Mikaela Asplund från Hangö till Karis med sin mamma. Fem år senare fick hon två halvsyskon när mamman gifte sig.

– Jag gick i skolan och tog studenten i Karis. Sedan visste jag inte vad jag ville bli men jag var intresserad av att resa och var duktig på geografi, så det blev en utbildning till turisttjänsteman i Pargas.

Parallellt med studierna fick hon jobb på Silja Line i Åbo där hon sedan bodde några år efter sin examen. När telefonförsäljningar runt om i landet så småningom lades ner bar flyttlasset av till Helsingfors där en stor teletjänstcentral byggdes.

– Där jobbade jag i Olympiaterminalen och fick checka in båtar och sköta telefonbokning. När man sedan började trafikera till St. Petersburg fick jag gå till ryska konsulatet för att hämta visum, det var spännande.

Mikaela trivdes som fisken i vattnet på terminalen där hon stannade nästan tolv år. Att jobba långa arbetsdagar varannan vecka var inget som störde.

– När man var ung och singel var det super att ha en vecka ledigt emellan, det var jättekul.

När företaget såldes till Tallink Silja fick hon en dålig magkänsla som ledde till ett nytt jobb. På Finnmatkats hemsida, där hon letade förmånliga resor till Mallorca, dök det nämligen upp en jobbannons som reseledare. Jobbet blev hennes och tre år senare bar det hem till Finland igen för att föda barn.

Bytte bransch

Som ensamstående mamma blev framtiden oviss. Mikaela valde därför att gå till en personlig bankrådgivare för att fråga om lån till ett större boende för henne och dottern Isabel. Visserligen hade hon fast jobb men med ett barn att ta hand om själv var det svårt att fortsätta som reseledare. Bankrådgivaren föreslog då ett jobb inom banken.

– Jag hade ju ingen utbildning men hon sa att banken kunde utbilda mig på plats. Tre månader senare blev jag banktjänsteman på Nordeas kontor i Ekenäs.

Var det en stor omställning att jobba på bank?

– Ja, verkligen. Jag har aldrig sett mig som en nio till fem-arbetare och det är ju ett rätt så stillasittande arbete. Som reseledare kunde vad som helst hända på dagarna och jag fick prata flera språk och träffa olika nationaliteter. När jag flyttade till Åland tänkte jag på att det finns mycket turism här så vem vet, kanske jag hamnar där igen någon dag.

Mikaela hade ingen koppling till Åland sedan innan men när hon var på arbetsskiftbesök till Nordeas kontor på Åland fick hon ett jobberbjudande. Det var den dåvarande chefen på företagssidan, Jan-Erik Rask, som sa att det fanns en ledig plats och att Mikaela borde ta den då ingenting binder henne till fastlandet.

– Jag uppskattade att man pratar svenska här då det mesta på fastlandet hade blivit allt mer finskt. Isabel skulle då fylla sex år så det kändes som en lämplig ålder att flytta innan skolan börjar. För ett och ett halvt år sedan flyttade även min mamma hit, det känns bra att ha henne nära.

Nyfikna ålänningar

Även om Åland är finskt upptäckte Mikaela en hel del skillnader när hon flyttade hit. Hon upplever att ålänningar är väldigt glada och öppna men att det tar sin tid att skapa en djupare relation. Framför allt reagerade hon på att ålänningarna är nyfikna.

– Som ny tar det tid innan man kommer med i gemenskapen och lär sig förstå hur alla tänker. Varje gång jag satt med vid kaffebordet skulle alla veta vems son det var frågan om eller var föräldrarna jobbar eller så. Det var helt nytt för mig.

Hon märkte även snabbt hur lite finska ålänningar kunde och hade därmed stor nytta av att kunna tala finska på jobbet som service advisor (service-rådgivare). Till arbetsuppgifterna hör dagliga tjänster på banken som pengauttag, fakturabetalningar, kundmöten och olika typer av rådgivning. En dag i veckan agerar hon dessutom kundtjänst och tar emot samtal från hela Finland.

– Det är roligt att jobba i kundtjänst då folk är så tacksamma när de får hjälp. Man kan hjälpa jättemycket genom bara ett samtal.

Mycket har ändrats inom banken sedan Mikaela började jobba på Åland för snart åtta år sedan. Numera sker nästan all kundkontakt digitalt och utvecklingen går mot ett kontantfritt samhälle.

– Jag älskar att umgås med människor så visst är det lite tråkigt med mindre kundkontakt. Men där har vi på banken en väldigt viktig roll att hjälpa alla kunder att bli digitala och följa med den här utvecklingen.

Tacksam

Sedan flytten till Åland har intresset för fotboll och IFK Mariehamn växt hos Mikaela. Hon gillar stämningen på läktaren och står nästan varje hemmamatch i kiosken på WHA.

– Det är kul att kunna hjälpa till och det är många som kommer och pratar. Sedan kan det vara lite hängande huvuden om matchen går dåligt men för det mesta är folk glada.

Nu när 50-årsdagen närmar sig är Mikaela tacksam över att vara frisk och ha ett jobb som hon trivs med. Utöver jobbet på Nordea och i kiosken på WHA sitter hon som ordförande för Sleipners ridklubb där hon tycker om att kunna påverka.

– Det känns bra då Isabel rider där. Det blir som ett gemensamt intresse.

Nu ser hon fram emot att fira födelsedagen på Hurtigruten i Norge med mamma och dotter.