Utrikesministeriet har startat en juridisk utredning kring Ålands demilitarisering och i slutändan även Rysslands konsulat i Mariehamn, något Ålandstidningen redan berättat. Utredningen, som ska vara klar i augusti, ska visa vad som juridiskt sett är möjligt att göra och vad som inte är möjligt att göra.

Rättschef Kaija Suvanto vid Utrikesministeriets rättstjänst säger att när även president Sauli Niinistö lyfte ämnet under sommarens Gullrandasamtal blev det signalen för att sätta i gång med en utredning kring juridiken i de avtal som handlar om Ålands demilitarisering.

– Vi ska titta på alla avtal om demilitariseringen, inklusive 1940 års avtal mellan Finland och Ryssland och skriva en utredning, säger hon.

Utredningen blir en tjänstemannaprodukt och man ska se på och jämföra skrivningarna i 1921 års konvention om demilitariseringen och neutraliseringen, 1940 års avtal och 1947 års fredsavtal i Paris. Man ska också granska litteratur och artiklar om ämnet.

Wienkonventionen om traktaträtt blir en viktig del i arbetet eftersom den har regler för hur man ska tolka konventioner och hur man ska kunna upphäva avtal om det behövs.

– Det är en teoretisk och rättslig utredning, vi samlar bara information från olika källor. Det är regeringen och presidenten som beslutar om eventuella åtgärder.

Helheten

Utredningen handlar alltså inte bara om det ryska konsulatet i Mariehamn utan om helheten med Ålands demilitarisering och neutralisering.

– Det är inte bara avtalet från 1940 som har betydelse, säger Kaija Suvanto.

Det var i fredsavtalet år 1940 som man kom överens om det ryska konsulatets placering på Åland.

Både på Åland och i Finland finns det missuppfattningar och oklarheter om det ryska konsulatets uppgift och om demilitariseringens innehåll.

– Det är bra att ha ett juridiskt dokument som grund.

Ger ni rekommendationer hur man ska göra med konsulatet?

– Det finns ännu inga slutliga beslut om utredningens form och inte heller något utkast. Men vår första tanke var att samla alla rättsliga frågor och argument. Sedan är det den politiska nivån som fattar besluten. Det är inte uteslutet att vi gör rekommendationer, säger Kaija Suvanto.