Det är två dagar sedan de första vargspåren på Kumlinge hittades när Ålandstidningen kommer ut till kommunen på tisdagseftermiddagen. Från himlen faller regn och plusgraderna har gjort att snön på marken, och vargspåren med den, börjat försvinna. Hemma hos Bruno Hellberg i Matsbodals finns dock en del spår kvar. Han var en av de första som i söndags insåg att en eller flera vargar kan finnas på Kumlinge.
– Jag har ett spår som går precis förbi mitt hus och samma spår finns på grannens gård. Det är två djur som gått genom området och rört sig norrut genom Kumlinge.
När Ålandstidningen följer med Bruno Hellberg för att titta på spåren visar han varför det med största sannolikhet rör sig om varg.
– De är stora som en knuten näve och man ser märken efter klor i framkant av spåren. Steglängden är också längre än en vanlig hunds och spårlöpan väldigt bestämd och rak.
Bruno Hellberg berättar att han under söndagen och måndagen försökte spåra vargarna på Kumlinge.
– Djuren har rört sig genom Matsbodals och norrut på gårdar, nära bebyggelse och längs vägar. De tyder på att det antingen är vargar som är vana vid en sådan omgivning eller hybrider, alltså en blandning mellan varg och hund.
Bruno Hellberg säger att hans spårningsförsök slutade när spåren gick ut över isen i nordlig riktning mot Gloskär.
– De här två vargarna har rört sig på västra sidan om Kumlinge men man har också sett spår från ett ensamt djur på östra sidan.
Många tecken
Det kanske främsta beviset för att en eller flera vargar vistats på Kumlinge den senaste tiden är det döda rådjur som hittades av familjen Dreyer i söndags. På tisdagen visar Samuel och Maximilian Dreyer Ålandstidningen platsen.
Efter att ha färdats över en lång åker pekar Samuel Dreyer ner mot marken.
– Här finns det spår kvar som visar var vargen gått in i skogen.
Efter att ha följt spåren en bit upp för berget pekar Maximilian Dreyer på en lega.
– Här har den lagt sig ner.
Samuel Dreyer berättar att han hittade päls från ett djur i legan och efter att ha visat pälsstycket för Bruno Hellberg konstaterar man att det sannolikt är vargens.
– Det är underull från ett hunddjur, säger Bruno Hellberg.
– Då är det sannolikt vargen som varit i legan, säger Maximilian Dreyer.
Runtom liggplatsen finns flera vargspår och avföringsplatser. Bruno Hellberg berättar att han var och samlade in bajs på tisdagsmorgonen.
– Det ska skickas till Robin Juslin på landskapsregeringen. Man kan se att en vargtik kissat här på urinfläcken och spårens placering. Bajset är både fast och löst men grovt och påminner om vargbajs.
På liv och död
Samuel Dreyer berättar att man på söndagen fick intrycket av att vargen rört sig mycket på platsen. Efter att ha vandrat en bit längre in i skogen visar man det första tecknet på att vargen varit efter ett rådjur.
– Det är päls från ett rådjur, säger Maximilian Dreyer.
I närheten har någon eller något grävt en djup grop och Maximilian Dreyer passar på att fråga Bruno Hellberg om det kan vara vargen.
– Gropen är för stor och djup för att det ska vara ett lodjur. Det kan vara varg men det är svårt att säga, säger Bruno Hellberg.
Platsen där det döda rådjuret ligger ser närmast ut som en slaktplats. Blod, päls och tydliga tecken på kamp i underlaget.
Bruno Hellberg pekar upp mot kullen.
– Här ser man att kampen börjat. Det har varit en kamp på liv och död.
Rådjuret är angripet bakifrån och Bruno Hellberg berättar att processen varit kort.
– Den har troligtvis överraskat rådjuret. Sedan har den börjat äta på ett av baklåren och man ser att den arbetat som ett rovdjur. Sannolikt är det någonting som skrämt bort vargen eftersom den inte slutfört sin måltid.
Hoppas få syn
Samuel och Maximilian Dreyer säger att det inte sett några nya spår sedan i söndags.
Ska ni ut och spåra någonting i veckan?
– Nej, det tror jag inte. Vi rör ju oss här i trakterna. Men det skulle vara roligt om man fick syn på något, säger Samuel Dreyer.
– Att få se en varg skulle vara jättehäftigt, säger Maximilian Dreyer.
Bruno Hellberg berättar att han aldrig någonsin sett en varg på Kumlinge.
– Men det har troligtvis varit varg här. För 50 år sedan pratade man om vargspår i Kumlinges södra skärgård.
Bruno Hellberg har varit intresserad av jakt hela sitt liv och har ägnat mycket tid åt att vara ute i naturen och spåra olika djur.
– Jag har spårat mycket. Herregud vad mycket jag rört mig i naturen. Förr i tiden hade jag ett tjugotal hundar, främst huskys som jag var ute och drog med på vintern.
Ålandstidningen åker till en plats på Kumlinge där Bruno Hellberg bedömer att varg skulle kunna ha vandrat.
– De här vargarna har troligtvis kommit från Finland och sannolikt har de lämnat sin flock för att hitta ett eget revir.
Bruno Hellberg går en bit ut på isen och tittar på några av de många djurspår som finns på platsen.
– Det här kan vara varg men det är väldigt svårt att säga med det här underlaget. Man ser att det är ett lite tyngre djur men det skulle behöva komma mera snö igen.
Tror du att du någonsin kommer att få se en varg på Kumlinge?
– Det finns en chans men den är väldigt liten. Den är nog nästintill försumbar.
Kevin Eriksson