Ledarskapet
Att få personalen motiverad och engagerad igen är a och o för att Jan Hanses ska lyckas. Företrädaren Mikael Backman var starkt kritiserad för sin ledarstil som snarare skrämde än lyfte personalens arbetslust och -moral. Detta att jämföra med tidigare vd:n Nils-Erik Eklund som näst intill kunde namnen på samtliga anställda inom bolaget och var du och tjenis med personalen.
Jan Hanses är inte särskilt utåtriktad och entusiasmerande, men han är väldigt kunnig och säker i sin roll. I stället får han ta hjälp av ett antal nyckelpersoner som bättre hanterar den interna och externa kommunikationen. Här är till exempel nye vice vd:n Andreas Remmer ett bra kort. Han upplevs både som sympatisk och kunnig.
Viktigt är att man även på marknadssidan koordinerar verksamheten och kommunicerar ut rätt budskap, så att den produkt man erbjuder attraherar kunderna.
Bytet på vd-stolen är därmed väldigt välkommet och inte en dag för tidigt. Man kan snarare fråga sig om det inte kom för sent.
Lönsamheten
Viking Line är tack vare Viking Grace marknadsledande på rutten Åbo-Stockholm. Det drygt ett år gamla fartyget har tagits väl emot av kunderna och lönsamheten är god. Men ungefär där tar de goda nyheterna slut. Styrelsens missnöje med uppsagda vd:n Mikael Backman grundade sig också i att han fokuserade för mycket på just Grace.
På samtliga övriga linjer har rederiet minskat sina marknadsandelar. Det beror delvis beror på att Tallink Silja har större kapacitet, men konkurrenten har också nyare och fräschare fartyg.
Styrelsen tror på ett förbättrat rörelseresultat 2014 jämfört med 2013 (försäljningen av Isabella borträknad). För att nå dit krävs helt enkelt bättre intjäning. Här får marknadssidan i både Sverige och Finland lägga manken till för att stimulera resandet. Och man får hoppas att nyfikenheten på Grace håller i sig.
Svaveldirektivet
Om drygt ett halvår träder EU:s svaveldirektiv i kraft. Ännu finns inga givna lösningar för hur Viking Line ska lösa detta optimalt. Inledningsvis ska rederiets fartyg, förutom LNG-drivna Grace, köra med marindiesel för att klara de tuffa utsläppskraven. Det här väntas öka rederiets bunkerkostnader med miljontals euro på årsbasis, vilket i sin tur drar ned lönsamheten. På något sätt måste det här kompenseras. De senaste personalnedskärningarna och omorganisationen är en del av detta, höjda biljettintäkter kan bli en annan intäktskälla. Det här blir en tuff nöt att knäcka.
Om det är till någon tröst står konkurrenterna inför samma dilemma.
Nytänkande
Jan Hanses är enligt egen utsago bra på att spara och hålla i pengarna, något som Viking Line också tvingas göra när kostnaderna stiger. Men kan man enbart spara sig till framgång? Ska man köra på med samma verksamhet enligt samma koncept med båtar som de flesta är över 20 år gamla? Eller söka nya utmaningar?
Enligt rederiets egna personalvärderingar värdesätts innovation och initiativtagande, men det är ingen hemlighet att många projekt hamnat och förblivit i skrivbordslådorna genom åren.
Bolaget har drivits av en försiktighet som visserligen visat sig vara bra och nyinvesteringar innebär alltid en risk. Men förr eller senare kommer man till en punkt då det blir för dyrt att köra med det gamla.
Nyinvesteringar är förvisso ingen självklarhet i dagens läge, men bolaget får heller inte tyna bort. Rederiet har kritiserats för att ha trötta och rädda ägare och här gäller det för Jan Hanses att presentera projekt som styrelsen vågar tro på.
Konkurrensen
Tallink Silja kör med elva fartyg i Viking Lines trafikområde, Rederi Ab Eckerö med tre.
Viking Line hade option på ytterligare ett fartyg när man byggde succén Grace, men utnyttjade den inte. Samma när Viking XPRS, som trafikerar Tallinn-Helsingfors, byggdes. XPRS visade sig bli framgångsrik och nu får Viking Line slåss med sina konkurrenter på rutten i stället för att ha kunnat köra med två moderna fartyg på linjen.
Kritikerna hånade estniska Tallink Silja när man investerade i nya, flotta fartyg. Men i dag är det knappast någon som skrattar längre.
Reparationer och underhåll
”Bilhylla rasade på Rosella”, ”Här står Amorella på grund”. Det är rubriker av det här slaget som bolaget vill slippa se framöver. Underhållet sägs inte vara eftersatt men klart är att incidenter som framför allt rör säkerheten skapar en negativ bild av företaget.

Sandra Widing