”Medborgare. Vid årsskiftet brukar vi önska varandra god fortsättning, lycka och frid. I dag väcker önskningen mer känslor än någonsin: vi kan göra bättre och vi måste göra bättre.
Dystra nyheter och prognoser har blivit allt vanligare, och vi behöver en öppen diskussion om dem. Samtidigt är det lätt att missa tecken, måhända svaga, på det som är bättre.
Jag ser två avgörande ödesfrågor för den globala framtiden.
Klimatförändringarna berör oss alla och de kan ha oväntade konsekvenser. Det senaste klimatmötet i Dubai tände likväl en gnista av hopp: för första gången erkände världens ledare behovet av att överge fossila bränslen.
Framväxten av en gemensam syn är i sig betydelsefull. Det behövs verkligen i många frågor.
Den andra stora frågan gäller uppdelningen av världen och särskilt relationen mellan Förenta staterna och Kina. Att de båda ländernas presidenter träffades för första gången på länge var också i sig betydelsefullt. Det gav dem båda också möjlighet att utvärdera attityder och positioner.
De steg som togs vid dessa möten var viktiga, men det är endast i handling vi kan se om de var stora för mänskligheten.

Det nya året förebådar inte fred överallt i världen.
I Ukraina står fronten sedan länge så gott som stilla, men kriget är i ständig rörelse. Det utkämpas på slagfält där varje dag kräver sina offer. Inte heller civilbefolkningen är i skydd.
Kriget gör sig påmint och väcker känslor även på andra håll. Situationen i Gaza är fruktansvärd. Först visade terrorn sitt onda och grymmaste ansikte. Detta besvarades med mycket hård hand. Det värsta är det lidande och den nöd som drabbar civila på båda sidor av konflikten. Nu gäller det att nå en humanitär vapenvila och att frige gisslan. Därefter måste man finna viljan och medlen för att gå vidare mot en hållbar tvåstatsmodell. Det finns inget annat alternativ.
Krig utspelar sig inte i ett vakuum. Kaos på ett håll leder ofta till kaos på ett annat håll.
Under det gångna året har vi ständigt fått se bilder av krig. Samtidigt har retoriken blivit hårdare. I dessa tider är det just härdighet som behövs. Men vi behöver också besinning och sansad analys. Vi måste ibland rikta blicken längre bort.
Vi måste också tala om fred. Att arbeta för fred är inte en svaghet, att vända andra kinden till. Fred är alltid en seger. En seger för livet och fortsatt utveckling. Det är också att förstå att hållbara lösningar aldrig kan växa fram ur våld. Vår tid törstar mer än någonsin efter hållbara lösningar.

Ryssland är aldrig så starkt som det ser ut att vara, och aldrig så svagt som det verkar vara. Denna fras, i olika former i olika tider, innehåller ett frö av sanning.
Först hade Ryssland för avsikt att besegra Ukraina på några veckor. Det gick inte så. Ukrainarnas tapperhet övervann anfallet.
Sedan antog man att Rysslands ekonomi och militära förmåga skulle kollapsa. Det gick inte så. Det fullskaliga kriget fortsätter och går mot sin andra årsdag.
Nu växer självkänslan åter i Ryssland.
Frågan om fortsatt stöd till Ukraina har väckt oro. Jag anser att det inte beror så mycket på trötthet eller brist på vilja. Ett allvarligare tema är att säkerställa förmågan att hjälpa på lång sikt, tillräckliga resurser.
Europa måste vakna upp. Att investera i vapenproduktion är inte nödvändigt bara för att kunna ge den hjälp som behövs. Det behövs för att försäkra att Europa är starkt.
Starkt, inte för krig, utan för fred.
Det är också klart att européerna i de transatlantiska förbindelserna förväntas ta större ansvar och därigenom skapa ett mer europeiskt Nato i Europa.
Att Europa tydligt och snabbt tar detta ansvar är också det bästa svaret på alla spekulationer om det amerikanska valets inverkan på säkerhetssamarbetet.

Tiderna förändras. När världen blir annorlunda, måste också vi agera annorlunda. Det var så det gick när Finland blev medlem i Nato.
Vår ställning i den västliga gemenskapen har varit tydlig i årtionden. Rysslands krav på att blockera Finlands och Sveriges medlemskap i Nato var ett försök att förändra det rådande läget och att skapa en grå intressesfär i Europa. Enbart kravet förändrade vår ställning. Om vi inte hade agerat skulle vår Natooption ha förlorat hela sin trovärdighet.
Finland definierade själv sin ställning och kommer att göra det också i framtiden.
Finlands säkerhet vilar nu på en stabilare grund än tidigare. Grunden var i gott skick redan före vårt Natomedlemskap. Den finska modellen får nu stor uppmärksamhet: Finlands exempel kan vara en förebild för den övergripande säkerheten.
Natomedlemskapet var en stor förändring i vår säkerhetspolitik. Som utrikespolitisk aktör är vi dock fortfarande samma Finland, utan prefix. Jag upprepar det jag sade redan våren 2022: vi har inte vuxit större än vad vi är och vår säkerhet är inte till förfång för någon.
Det ligger i vårt intresse att fortsätta att söka partnerskap och gemensamma nämnare på bred front. När det gäller utrikespolitiken är våra viktigaste referensgrupper fortfarande Europeiska unionen och de nordiska länderna.
I synnerhet den nordiska säkerhetsgemenskapen har tagit ett stort kliv framåt. Våra gemensamma möten med Förenta staternas och Ukrainas presidenter har stärkt vår förmåga till smidigt samarbete. De har också visat att vår nordiska sammanhållning är erkänd och uppskattad. Norden och det nordiska har nu en attraktionskraft: vi måste utnyttja den tillsammans, i allt från fredsbyggande till ekonomi.
Sveriges medlemskap i Nato ser nu ut att gå framåt. Detta kompletterar också Finlands medlemskap. Också DCA-avtalet och det ökade JEF-samarbetet ger ett betydande säkerhetstillskott. Finlands säkerhet är nu bakom lås och bom.

Den yttre säkerheten har hamnat i centrum för den politiska debatten. Det finns förstås mycket att tala om och oändligt mycket rum för spekulationer och kommentarer.
Vi behöver också lyfta fram vardagliga frågor, sådana som direkt påverkar människors liv. Oron för ekonomin är kronisk, men också allt mer akut. Oron gäller den svaga utvecklingen inom samhällsekonomin, den höga statsskulden och svårigheterna för enskilda människor att försörja sig.
Det här är svåra frågor. Till skillnad från säkerhetstemat är effekterna av de yttranden som gäller dem relativt mätbara. Och framför allt kan var och en omedelbart utvärdera dem.
Inom säkerhetspolitiken finns det en god tradition av parlamentariskt samarbete. Riksdagen har till exempel tillsatt en uppföljningsgrupp för att ge redogörelser en längre parlamentarisk tidsaspekt. Kan något liknande göras på den ekonomiska politikens område? Inte om dagsaktuella kontroversiella frågor, utan till exempel för att hitta gemensamma visioner för att förbättra samhällsekonomin, visioner som har kontinuitet över valperioderna.
Vi måste ta sikte på framtiden. Förändringarna inom geopolitiken, disruptiv teknik, klimatförändringar – det finns många faktorer som förändrar världen på helt nya sätt.
Men det är ändå värt att hålla vissa saker i minnet.
Finlands viktigaste kapital är kunskap. Kunskap har vi haft för att vi har värdesatt lärande, undervisning och lärare.
Läsning, räkning och gymnastik – kanske är de föråldrade uttryck från folkskolan. Men utan dessa färdigheter och god fysisk hälsa klarar sig våra unga inte i livet, trots moderna undervisningsmetoder och inlärningsmiljöer.
Introduktionen till en komplex värld kan börja från helt enkla utgångspunkter.

Ärade medmänniskor. Jag hälsar er nu för den sista gången med stor tacksamhet för att jag har fått föra fram mina åsikter – mer eller mindre träffande.
Nu föreslår jag ett gemensamt nyårslöfte för oss alla: att vi ska möta varandra rättvist, med förståelse och respekt och att vi ska värna om vår gemenskap och vårt förtroende till varandra.
Vi hoppades säkert alla att det nya året skulle börja under lyckligare stjärnor. Men även de mörkaste molnen skingras – det kommer att klarna upp.
Jag önskar er alla ett gott nytt år och Guds välsignelse.”