Enligt mäklaren var huset i bra skick, men när sambon Bengt blev sjuk insåg paret att något var fel.
Orsaken till möglet är, hävdar de, en vattenskada från 2003 som säljarna inte berättade om.
Marianne och Bengt (som i verkligheten heter något annat) har nyligen flyttat tillbaka till huset efter att ha bott ett halvår på hyra. Möblerna är på plats, men en del tavlor står längs med väggarna och alla fönster har ännu inte fått gardiner.
– Jag har helt enkelt inte orkat. Det är som att luften gått ur mig, säger Marianne.
Det som skulle bli en skön flytt till ett bekvämt boende i enplanshus har blivit en mardröm med banklån och femsiffriga juristbelopp.
Huset vi sitter i, och som Marianne köpte via en mäklarfirma 2014, är byggt i början av 1970-talet. I prospektet från mäklaren står att huset är välbevarat.
Besiktningsprotokollet, som en byggfirma upprättat, innehåller heller inget uppseendeväckande. En vattenskada (som åtgärdats) i tvättstugan från 1975 nämns. Däremot poängteras att husets grundkonstruktion med ”platta på mark utan isolering med reglade trägolv” är en risk eftersom markfukt kan tränga igenom betongplattan och orsaka fukt, röta och mögelskador.
– Jag tog upp det med mäklaren men han sade att det inte var någon större risk eftersom huset står på gjuten betongplatta mot berggrund, säger Marianne.
Hon kände sig därmed säker på att hon köpte ett bra hus. Efter ytrenovering och lite fix i trädgården flyttade paret in.
Blev sjuk efter inflyttning
Problemen lät inte vänta på sig. En morgon när de vaknade var hela golvet i pannrummet blött efter att det regnat in. Takskivorna i pannrummet var genomruttna och taket måste göras om. Säljaren tog på sig alla kostnader för det.
Marianne befarade att taken i alla rum skulle vara fuktskadade, men så var inte fallet. Brandväggar hade hindrat fukten från att sprida sig.
Ganska snart började Bengt hosta. Hostan gav inte med sig, men under vintermånaderna då paret vistades utomlands mådde han bra.
Väl hemma igen var hostan tillbaka. Trots tre antibiotikakurer blev han inte bättre. Han remitterades till lungläkare och otaliga undersökningar gjordes. Men han var kärnfrisk.
Värst var det på nätterna då Bengt fick svårt att andas. Till slut frågade en bekant om de undersökt inomhusluften i huset. Ett finländskt företag som är specialiserat på inomhusluft anlitades. 
Och mycket riktigt. I flera rum fanns mikrobtillväxt, alltså mögel.
– Torra mikrober som flög runt i luften, säger Bengt.
Stämde säljaren
Marianne ringde mäklaren som rådde henne att reklamera köpet till säljaren. Så gjordes också. Sedan åkte de på semester.
När paret kom hem efter resan blev Bengt dålig igen. De insåg att de måste flytta, och fick tag i en hyreslägenhet. Därefter kontaktades jurist och byggare. Och i juni lämnades en stämning in till Ålands tingsrätt.
Marianne, som köpte huset för 260.000 euro, kräver säljaren på ett prisavdrag på 97.600 euro plus ränta samt 5.400 euro plus ränta för hyra av annan bostad under renoveringstiden.
Under sommaren har huset sanerats och renoverats ända ned till grunden. Alla räkningar har inte trillat in ännu, men hittills har arbetet kostat Marianne 100.000 euro. Beloppet hon kräver säljaren på kommer därmed att justeras.
Teg om vattenläcka
Så var kom mikroberna ifrån? Är det husets riskfyllda grundkonstruktion som orsakat möglet? Absolut inte, hävdar Marianne och Bengt. Deras förklaring är att möglet kommer från en vattenläcka i badrummet 2003 som inte sanerades tillräckligt bra.
– Det här är inte fukt som som kommit upp ur plattan. Fukten i betongplattan var elva procent, och det är absolut ingenting. Allt vatten som orsakat det här kom uppifrån, inte underifrån, säger Bengt.
I prospektet stod visserligen att ”badrummet är renoverat 2003 med klinkerklätt golv och väggar”, men inte varför.
– Säljaren sade att det var på grund av slitage, säger Marianne.
Den här förklaringen köpte Marianne, men i samband med att hon måste sanera huset berättade en granne att ett rör i duschen sprungit läck 2003.
– Nu efteråt har säljarna medgett att det var en vattenläcka, säger Bengt.
Marianne och Bengt kan inte tro annat än att säljarna ville mörka det här både för mäklare och spekulanter.
– Det skulle ju ha påverkat priset på huset, säger Marianne.
Otillräcklig sanering
Badrummet renoverades av en vvs-firma som inte längre är verksam. Men enligt det finländska företaget som inspekterat huset gjordes arbetet inte tillräckligt bra. I protokollet från företaget finns en planritning över huset där ”område med synliga skador av otillräcklig saneringsomfattning” är utmärkt.
– Vattnet har spridit sig längs med plattan till de flesta rum i huset. Fukten har dragit in i reglar och syllar och det har börjat växa mikrober, säger Bengt.
Förmodligen, menar Marianne och Bengt, trodde säljarna att skadan var ordentligt åtgärdad.
Enligt Marianne hade säljarna tecknat en så kallad säljaransvarsförsäkring. Varför den nu inte träder i kraft kan Marianne och Bengt bara spekulera i.
– Antagligen bekostade försäkringsbolaget skadan 2003. Inte betalar de två gånger för samma skada, säger Bengt.
Marianne och Bengts försäkring täcker inte heller kostnaderna eftersom det inte handlar om en plötslig skada.
Besviken på mäklaren
I dag sköts all korrespondens mellan köparna och säljarna via jurister.
Något återköp av fastigheten har aldrig varit aktuellt. Det sade säljarnas jurist genast nej till. Mariannes jurist sade att hon har rätt att hävda återköp, men att det kan bli en mångårig process.
– Vi kom fram till att jag skulle ta lån och sanera. Jag kan ju alltid sälja.
Var det rätt beslut?
– Just nu vet jag ingenting. Jag är så slut. Jag sover dåligt och har fått sömnmedicin.
– Det här kan ta flera herrans år.
Även om Marianne ligger i tvist med säljarna är hon ändå mest besviken på mäklarfirman.
– Jag tycker det är ansvarslöst. Jag har alltid trott att när man köper och säljer via mäklare har man garanti för att allt är schysst och ordentligt.
Lite förenklat kan man säga att mäklare inte har något ansvar, utan förlitar sig långt på säljarnas information. Vad borde man ha gjort i det här fallet?
– Tvingat fram en grundligare besiktning, säger Bengt.
Marianne anser, med facit i hand, att när det handlar om 70-talshus med riskfyllda grundkonstruktioner borde mäklarna försäkra sig om att det inte finns mikrober i golven.
– Mäklaren måste försäkra sig om att huset verkligen är i skick. Det har man inte gjort i det här fallet.
I stämningsansökan till tingsrätten poängteras att mäklaren flera gånger påpekade för Marianne att säljaren inte sparat på resurserna gällande underhåll och reparationer av huset.
Skulle du ha köpt huset om du känt till vattenskadan från 2003?
– Självklart inte. Jag skulle inte ha köpt huset om jag känt till alla bekymmer.

Sandra Widing