Rättegången mot de två mordåtalade kvinnorna i det så kallade Eckerömordet på julannandag i fjol, fortsatte på onsdagen. Under förmiddagen gick tingsrätten bland annat igenom ett flertal falska barnskyddsanmälningar mot den avlidna mannen och påståenden om att han skulle ha använt narkotika – anmälningar som med förställda röster gjordes av väninnan och den yngre kvinnan.

För att stärka narkotikapåståendena ska kvinnorna även ha planerat att plantera starka mediciner hemma hos mannen.

Efter att man bakom stängda dörrar gått igenom sekretessbelagda uppgifter återupptogs den offentliga delen av rättegången, nu för att höra den avlidna mannens vuxna son som vittnar om en god relation med en ”ärlig och rak pappa”.

Vid 01.00-tiden den ödesdigra natten fick sonen vetskap om branden, och några timmar senare fick han lov att besöka sin döende far på sjukhuset.

– Då var han nedsövd och jag fick beskedet att han sannolikt inte skulle klara sig, sedan dess har tillvaron varit ganska svart, säger han under rättegången.

Press och hot från början

Sonens uppfattning är att den tidigare vårdnadstvisten mellan hans far och den yngre av de åtalade kvinnorna, förstörde livet för pappan.

– Han kunde aldrig känna sig trygg och han kämpade för sitt barn ända in i döden.

Näst på tur att höras är väninnan som berättar att hon blev vän med den medåtalade kvinnan i och med att de bägge hade barn på samma dagis.

– Efter det började vi umgås och hon berättade så småningom om sin skilsmässa och förhållandet till sitt barns pappa. 

Ganska snabbt berättade den yngre av kvinnorna att hon misstänkte att mannen misshandlade barnet och att hon upplevde honom som en dålig pappa.

Enligt väninnan övertalade den yngre kvinnan henne, i samband med vårdnadstvisten, att göra en falsk barnskyddsanmälan mot mannen.

– Hon pressade mig, och snart började hon hota mig och min familj om jag inte gjorde som hon sade, säger den äldre av kvinnorna i vittnesbåset.

”Han måste bort”

Väninnan upprepar vid ett flertal tillfällen under sitt vittnesmål att hon kände sig hotad av, och väldigt rädd för, den yngre kvinnan.

– Hon sade rakt ut att mannen kommer att få lida på ett eller annat sätt, och om jag inte spelade med skulle hon även göra en barnskyddsanmälan mot mig.

När mannen sedermera utsågs till boendeförälder av tingsrätten, blev den yngre kvinnan, enligt väninnan, så förbannad att hon inte tänkte acceptera det.

– Han måste bort, sade hon till mig. Det var också då hon började planera mordet. Själv fick jag vetskap om planerna i augusti-september när hon visade mig bilder som hon hade tagit vid hans hus.

Väninnan berättar också hur hon vid upprepade tillfällen har försökt hindra den yngre kvinnan från att göra verklighet av mordplanerna. Hon ska också ha lyckats avstyra ett mordförsök den 3 december. Två dagar tidigare åkte kvinnorna till skogen runt mannens hus för att gömma fyra hinkar bensin, och den 3 december återvände de, enligt väninnans berättelse.

Kastade sten i misstag

Den dagen bar de tillsammans bensinhinkarna hela vägen fram till huset, genom ett fönster såg de hur mannen gjorde sig redo för att gå till sängs, men till slut säger sig väninnan ha lyckats övertala den yngre kvinnan att avbryta försöket och åka därifrån.

Slutligen ska den yngre kvinnan, efter att ha pressat väninnan hårt, lyckats få med henne under mordkvällen den 26 december.

– Annars tänkte hon skada mig, och jag åkte med för att försöka stoppa henne, säger hon.

De hämtade, ännu en gång, de gömda bensinhinkarna och skred till verket. 

– Vi satt på huk under hans vardagsrumsfönster, och jag sade till henne att nu åker vi härifrån. Men hon stod på sig och blev arg.

Den yngre kvinnan räckte sedan över några stenar till väninnan, stenar som hon skulle kasta genom fönstret, men hon ville inte.

– Jag kröp liksom på alla fyra och plötsligt knuffade hennes armbåge till mig precis när jag skulle kasta stenarna till skogs, då åkte de i stället genom fönstret. Det var ett misstag, säger hon.

Vid det laget kastade den yngre kvinnan in bensinen och därefter ett brinnande tidningspapper.

– Sedan var allt i eld och lågor.

Kvitto på hinkar och handskar

Den yngre av kvinnorna ska alltså genom hela processen ha manipulerat och hotat väninnan för att få henne att delta i mordet. 

– Och hon sade att vi inte kommer att åka fast, att fingeravtrycken smälter bort i branden och att våra fotspår försvinner med regnet och alla utryckningsfordon som kommer att köra över dem.

Nu säger den hörda väninnan sig ångra tilltaget och det faktum att hon någonsin blev vän med den yngre kvinnan.

Väninnan nekar till inblandning i anskaffandet av bensinen och rekvisitan. Men åklagarsidan lyfter fram ett kvitto från en åländsk butik som hittades hos henne, kvittot visar ett inköp på bland annat fyra hinkar och ett par handskar.

– De var till mina sopisar, säger hon till sitt försvar.

Hon erkänner också ett bensininköp, men hävdar att det gjordes för att tanka den medåtalades gräsklippare – på begäran av henne.

– Brukar man klippa gräs i november? Frågar landskapsåklagare Henrik Lindeman.

– Nej, svarar hon.

– Tyckte du inte det var konstigt, replikerar han.

– Jo, men jag tänkte inte mer på det då.

Såväl åklagarsidan som den yngre kvinnans ombud, Markus Hamro-Drotz, ställer sig frågande till varför väninnan, trots de pågående hoten, fortsatte vara vän med henne. De undrar även varför hon inte tog något aktivt steg för att stoppa mordplanerna, speciellt med tanke på första försöket den 3 december.

– För att jag var, och fortfarande är, så otroligt rädd för henne, säger hon ännu en gång.