Barnrättsminstern – minister för barnens bästa, eller?

Med nuvarande regering fick Åland sin första barnrättsminister Annika Hambrudd (C) med särskilt ansvar för barn och unga . Den politiska signalen var mycket tydlig. Vi kände oss stolta då! Redan 2011 kom nämligen FN:s beställning på en barnrättsstrategi och denna regering lovar också väljarna i sitt program att ta fram en sådan strategi.

Bra så men vad händer/har hänt? Jo, LR vidhåller planerna på att begränsa den subjektiva rätten till barnomsorg. Detta trots att en ny intern rapport tydligt varnar för negativa konsekvenser för utsatta barn. Där sägs bland annat att “De juridiska förutsättningarna för att genomföra en inskränkning av den subjektiva rätten till daghemsverksamhet framstår som ytterst begränsade.”

Och vidare lyfter man särskilt fram risken för att barn i socioekonomiskt svaga familjer blir just de som drabbas hårdast. Minns, bästa LR – barn kan inte välja i vilka familjer de föds. Enligt sakkunniga kan åtgärden även strida mot både grundlagen och FN:s barnkonvention.

I regeringsprogrammet: ”… barn och unga ska respekteras och ges möjlighet till utveckling och trygghet samt delaktighet och inflytande. Det handlar om att ta tillvara barns och ungas rättigheter och intressen i samhället. Det omfattar alla verksamheter där barn är berörda.”

I en radiointervju svarar minister Hambrudd på vad LR grundar sitt beslut på om fortsatt inriktning på inskränkt rätt: ”Dels har vi det inskrivet i regeringsprogrammet, dels ser vi att det ser olika ut i olika länder. Vad vi kan se finns det ingen forskning som visar att det här skulle vara negativt.”

Står det i regeringsprogrammet är det alltså att betrakta som Amen i kyrkan? Med argumentet ”det ser olika ut i olika länder” tar LR det för självklart att Åland kan gå emot grundlag, barnkonvention och eget regeringsprogram. Och visst finns det forskning, bland annat baserar sig LR:s beställda rapport på just vetenskap.

Argumentet, alla länder är olika och därför kan Åland soloköra. Är vi månne på ett sluttande plan då, på alla områden där länder är olika varandra? Jag förstår inte vad LR gör med en barnrättsminister. Trodde att ministern bevakar, strider för barnens rätt, ser till att barnfamiljer som har det som mest kämpigt får berättigat stöd. ”Vi är nog rätt så övertygade om att inget barn inte skulle få sina behov tillgodosedda”. ”… rätt så övertygade..”, låter inte övertygande alls i mina öron, mer undanflykt.

Tror fortsättningsvis att vi, utifrån hur det är ordnat, vilken kvalitet som uppnåtts i välfärden i bland annat barn- och äldreomsorg – kan avläsa ett betyg på samhället."

Här tar det tvärstopp och barnen är förlorarna.

Annette Bergbo

Människa, mamma och mormor