Barnens bästa är Ålands bästa

Den tänkta begränsningen av barnens subjektiva rätt till dagvård, som sakkunnigrapporten avråder från, ska ses som en barnrättslig och ekonomisk fråga. Men frågan tangerar också Åland som ett självstyrt landskap.

Avsikten att begränsa försvaras med ”barnets bästa”. Beskedet från de sakkunniga är tydligt; det är varken lagligt, rättvist eller i barnens bästa intresse att begränsa denna rättighet. Barnombudsmannen , förvaltningen och de barnrättssakkunniga som bidragit till rapporten är eniga om denna punkt.

Den tänkta begränsningen anses rimlig på grund av ”kommunernas resursbrist”. Att hänvisa till resursbrist i kommunerna borde väcka frågor. Om barnomsorgens resurser brister i en tid då Åland har en ökning i barnfattigdom på Åland, en ökad arbetslöshet, en ökning i antalet barnskyddsanmälningar, ökande samhällsklyftor och stigande siffror i statistiken över psykiska problem hos unga och vuxna – borde inte lösningen i detta läge vara att öka barnomsorgens resurser i stället för att ändra lagstiftningen? Skär vi där man borde sätta plåster?

Barnomsorg och skola, som åländska föräldrar enligt de senaste rapporterna är mycket nöjda med, skapar en stadig grund för åländska barn för hela livet. Barnomsorgen erbjuder möjlighet att identifiera och förebygga problem innan de utvecklas samt stödja familjer som har det svårt. Genom att begränsa barnens jämlika rätt till barnomsorg naggar vi framtiden i kanten eftersom vi belastar barnen med föräldrarnas livssituation och skapar risk för strukturell orättvisa, stigmatisering och utanförskap. Om detta är en inbesparing kan man fråga sig. Enligt rikets data kostar en marginaliserad ungdom samhället cirka 1,2 miljoner euro.

Om kommunerna inte har råd att erbjuda lagstadgade tjänster till sina invånare eller trygga barnens bästa, kan man också fråga sig om lösningen är att minska det lagliga skyddet som garanterar alla barn en trygg, jämlik och barnvänlig tillvaro? Om man inte är beredd att öka kommunernas resurser borde man fråga sig om barnens mänskliga rättigheter ändå borde vara orsak nog att ta itu med det till synes omöjliga arbetet med kommunstrukturen på Åland.

Om inte, vilken fråga skulle kunnas tänkas vara så viktig att den skulle äntligen sätta kommunbollen i rullning?

Ålands självstyre garanterar Åland ett eget handlingsutrymme i många centrala samhällsfrågor. Detta är en frihet men också ett stort ansvar som ska förvaltas med omsorg, kunskap och mod på basis av den bästa tillgängliga kunskapen. Sättet vi hanterar våra barn reflekterar Ålands politiska mognad som ett självstyrt område. Barnens bästa är Ålands bästa.

Aino Waller (HI)