2012 anhöll Arvid Mörn, som äger ett cirka 14 hektar stort markområde i Långbergsöda, Saltvik om att få rubba den fasta fornlämningen på sin mark. Knappt sju år senare kom avslaget från landskapsregeringen (LR), vilket sedan fastställdes av Högsta förvaltningsdomstolen.
Efter att också ha blivit nekad ersättning för denna olägenhet från LR har Arvid Mörn nu stämt landskapet Åland på 60.000 euro. Summan motsvarar den uppskattade värdeminskningen på hans hus med anledning av att det står på en fast fornlämning.
– Som jag har förstått fornminneslagen har du rätt till ersättning om skadan är mer än ringa. Och där är vi osams. Landskapsregeringen anser att min skada är ringa, att det är i princip en obefintlig skada, medan jag anser att i och med att hundra procent av min bostadstomt är skyddad måste skadan vara mer än ringa, säger Arvid Mörn.
Den uppskattade värdeminskningen på 60.000 euro baserar sig på en värdering av två fastighetsmäklare.
– I alla fall i min värld är 60.000 euro mer än ringa värde.
Stor osäkerhet
Av stämningsansökan framgår att fornlämningen är skyddad enligt lag, vilket omöjliggör byggnation och trädgårdsodling på gårdstunet samt försvårar skötseln av befintliga byggnader. Likaså är om- eller tillbyggnad av huset omöjligt, enligt stämningsansökan.
”Skyddet av fornlämningen innebär att markägaren kan nyttja området bara under de nuvarande byggnadernas livstid”, står det vidare. När byggnaderna förfaller blir området således värdelöst.
LR har visserligen, i ett beslut från 2019, gett Arvid Mörn tillstånd att rubba de delar av fornlämningen som kan beröras av ”grävningsarbeten som är nödvändiga för skötsel och underhåll av de befintliga byggnaderna på tomten”. Men något annat är inte tillåtet.
– Jag kan egentligen inte göra så mycket förutom att fortsätta bo där.
Framtiden för fastigheten är också oviss, menar han. Om han vill lämna över den till sina barn, vad är det de får? Och vad kan de göra med det?
– Den osäkerheten får man också sätta ett värde på.
– Bra många hundra år har man klarat att bo där, det måste ju tyda på att det är en lämplig plats för människan att bo på. Men nu vill LR att jag ska vara den sista bosättaren.
Landskapsregeringen skriver i ett av sina beslut att bara 0,8 hektar av fastigheten är en fornlämning, och att den därför kan bebyggas utanför området. Men att exploatera utanför tomten är en omöjlighet i dag. I så fall måste Arvid Mörn flytta befintliga byggnader ut på en åker.
– Det är det jag anser är den skada som jag lider av det här.
