Allt fler larmrapporter kommer om ungas psykiska ohälsa. En av de senaste är Ungdomsbarometern som kom i höstas och som visade att särskilt åländska ungdomar mår dåligt. Det här är den andra artikeln i en serie där Ålandstidningen belyser ämnet. Har du tips vad vi borde skriva om framöver? Hör av dig till nyheter@alandstidningen.ax.

– Det känns verkligen som att majoriteten av de unga i dag mår mer eller mindre dåligt, konstaterar Lina, Hanna och Frida.

Lina blev sjukskriven från gymnasiet på grund av depression, ångest och destruktiva tankar.

– Jag har varit deprimerad i omgångar sedan jag var sju år. Jag har svårt att vara i skolan, svårt för nya situationer och nya människor, säger hon.

Hon kände ändå en press att göra något om dagarna och kom till Boost på studiebesök och började småningom på Starten och senare även på Katapult.

Hanna uppger att hon hoppade av gymnasiet eftersom hon inte gillade linjen hon hade valt. Hon började sova hela dagarna och vara uppe på nätterna.

– Jag mådde inte bra av att inte ha rutiner. Därför sökte jag mig hit, säger Hanna.

Inte heller Robin trivdes med den linje han hade valt och hoppade av.

– Dessutom hände galna saker på sidan om det så jag hade inte energin. Men jag gjorde ett studiebesök på Boost och nu går jag här för att få hjälp med att ta reda på vad det är jag vill göra i framtiden.

Frida hoppade också av skolan och har tagit ett studieuppehåll. Hon är osäker på vad hon vill och har en historia av olika neuropsykiatriska diagnoser.

– Jag har bland annat adhd blandat med autism. Jag har svårt för sociala relationer och svårt att behålla dem. Jag hamnar lätt i fel umgänge och vet inte riktigt var jag passar in, säger Frida.

”Ta sig samman”

Ungdomarna hör ofta vuxna säga att det gäller att ta sig samman och bita ihop även om saker och ting känns jobbigt.

– De kan säga att när de var unga var det inget snack om att stanna hemma och inte gå till skolan. Men i dag tror jag faktiskt att man mår sämre och dessutom kan man prata om det på ett friare sätt nu. Förut stod man bara ut, säger Lina.

Hon säger att det i sig är positivt att man börjat tala öppnare om psykisk ohälsa.

– Det finns ett stort community på nätet där unga i hela världen når varandra om hur de mår. Det har i alla fall hjälpt mig. Att få höra andra säga: så här känner jag och så här mår jag.

Robin tycker ändå att man i vissa fall kan lära sig av äldre generationers inställning.

– Ibland kan det behövas att man lite pushar sig själv fast det känns motigt.

Vilka är då enligt dem huvudorsakerna till att unga i dag mår dåligt?

Mycket handlar om press, både i skolan att inte få dåliga betyg och press att till exempel se ut på ett visst sätt och leva ett liv enligt vissa standarder.

– Får man inte bra betyg kommer man inte in där man vill och då får man inget bra jobb, säger Hanna.

– Man ser så mycket online, hur folk lever och så. De har så mycket saker, upplever så mycket och då kan man känna press och stress att själv ha det så, säger Robin.

Mat och träning

Lina tar upp influencers på sociala medier.

– De går upp, äter en lyxig frukost, gymmar och har det perfekta livet. Problemet är ju att man ser så lite av deras verklighet, det är mycket som är fejk. Inte visar de om de ligger kvar i sängen en hel dag och deppar, säger Lina.

De säger också att mat och kost blir en stor grej.

– Det är mycket hets kring mat som leder till ätstörningar, säger Lina.

Robin håller med och säger att det finns en stor press på unga killar i dag att de ska vara muskulösa och vältränade.

– Alla i min kompiskrets tränar. I början var det mycket: vem blir störst snabbast, vem väger mest? Vem äter bäst? Nu har det blivit lite bättre och jag känner att jag tränar för att jag vill uppnå mina egna mål. Men det enda många bryr sig om är vad andra tycker och att få uppmärksamhet från andra, säger Robin.

Små åtgärder

Alla fyra tycker att det finns vissa saker man skulle kunna göra i skolvärlden för att underlätta.

– Åh, här har jag så mycket åsikter. Det finns till exempel inga åtgärdsprogram i skolan för deprimerade som det kan finnas för dyslektiker eller elever med adhd. Jag som har depression och ångest har verkligen fått kämpa mig igenom skolan då jag har svårt med bland annat koncentration och det stör min läsning, säger Lina.

Hon menar det finns små saker skolan kunde göra.

– Varför ses det fortfarande som fult att ha mössa inomhus? Eller att tugga tuggummi? Eller att sitta och pilla på något medan man läser? Om det hjälper en enskild elev. Om man till exempel har huva slipper man se det som händer på sidorna runt om en, det är skönt för koncentrationen. Det kunde också finnas fler assistenter i korridoren som där kan hjälpa till om man behöver gå från klassrummet ett tag.

Hon säger att huvudsaken är att bli trodd om man anförtror sig om sina problem.

Krig och kriser

Mörka framtidsutsikter som klimatkris och krig är något som finns i bakgrunden men åtminstone Hanna och Lina säger att de försöker att hålla dystopiska tankar på avstånd så gott det går.

– Jag försöker scrolla vidare då jag möts av de rubrikerna. De påverkar mig helt enkelt för mycket och jag kan bli helt förstörd, säger Lina.

Hanna säger att hon kände stor ångest inför Ukrainakriget i synnerhet i början.

– Ångesten blev än värre då man mötte information hela tiden, säger Hanna.

Alla fyra ungdomar tycker att de har fått bra hjälp på vägen via Boost och att man via dem fått rutiner och konkret hjälp inom vissa områden. Vissa av dem har också sökt hjälp av bup, barn- och ungdomspsykiatrin vid ÅHS men där är inte erfarenheterna odelat positiva.

– Jag upplevde att bup var väldigt medicininriktade och genast föreslog medicin. Jag har inte fått bra hjälp via bup, säger Hanna.

Frida säger att bup inte riktigt hade tid för henne.

– Jag var i kontakt med dem men uppfattade att de inte tyckte att jag var i behov av hjälp. Det var mycket prat om medicin men det vill jag inte ta, säger Frida.

Hon menar att det viktigaste när det gäller ungas psykiska ohälsa är att de unga vågar söka hjälp.

– Jag vet hur svårt det kan vara och man tror att man klarar det själv. Men att vända sig till en vuxen, någon man litar på, och våga prata öppet kan verkligen göra skillnad. Alla behöver hjälp ibland, det är inga konstigheter.