Tomas Strömberg jobbade som maskinmästare på Mariella och hade vakt i maskinrummet natten då Estonia förliste.

– Jag fick reda på att något inte stod rätt till med Estonia när bryggan meddelade att hon hade sänt ut ett nödanrop och att vi skulle lägga om kursen för att undsätta henne.

Mariella befann sig nästan en timme bort från Estonia när besättningen mottog nödanropet.

– Jag vill minnas att jag inte reflekterade så mycket kring saken under tiden som vi körde mot Estonia. Dessutom visste vi inte så mycket om vad som hade inträffat.

Han säger att han i varje fall förberedde generatorerna till bogpropellrarna ifall Mariella skulle behöva köra med dem på olycksplatsen.

Fick kalla kårar

Tomas Strömberg säger att detaljerna från själva olycksnatten börjar blekna med åren. Däremot glömmer han aldrig när han fick beskedet om att Estonia befarades ha gått under.

– Jag minns att jag fick kalla kårar längs ryggen när överstyrman sade att de trodde att hon hade sjunkit. Sedan sade jag till min ena kollega att jag hoppade att det inte befann sig många passagerare ombord.

När Mariellas besättning insåg att de befann sig mitt i olyckans centrum bland livflottar och nödställda människor slog Tomas Strömberg av motorerna för att förhindra att överlevarna skulle sugas in i propellrarna.

Han var också med och bar en av de överlevare som hade vinschats ner av helikopter på Mariellas däck.

– Det var en stor och tung karl med ett brutet lårben, men han var lugn och samlad där han låg på båren.

Skärpt säkerhet

För många var olyckan en traumatiserande händelse, men Tomas Strömberg upplevde aldrig personliga besvär efter olyckan.

– Det satte nog inte särskilt djupa spår hos mig trots att det var en uppskakande händelse. Jag upplevde det inte heller som att det var traumatiserande för de flesta av sjömännen, även om det fanns undantag.

Många av sjöfartens säkerhetsföreskrifter skärptes efter Estoniakatastrofen.

– Det fanns alarmister som sökte uppmärksamhet genom att försöka finna brister i de befintliga säkerhetsföreskrifterna, men jag tycker att sjöfarten i allmänhet var rätt säker redan då. Den skärpning av regler som omfattade konstruktioner och läckstabilitet som kom efteråt var däremot nog befogad.

Trött på teorierna

Tomas Strömberg säger att han är trött på alla nya och gamla konspirationsteorier som dryftats i medierna genom åren.

– Haverikommissionens rapport är rimlig och godtagbar även om kommissionens trovärdighet möjligtvis urholkades lite till följd av att den politiserades.

Alternativa förklaringar till fartygets förlisning tycker han är onödiga. Han säger att man kan uppmärksamma årsdagar av olyckan men inte konspirationsteorier.

– Jag gillar inte heller att man beslöt om att göra Estonia till en gravplats i havet. För de anhörigas skull hade det varit bättre om man bärgade så många kroppar som möjligt från vraket.