En junimorgon förra året hittade Marie Monthén sin man Timo Monthén död i garaget i Vestanträsk, Finström. Att han hade avlidit i en massiv hjärtattack fick hon veta först fem månader senare.

Som nybliven änka förändrades hennes ekonomiska verklighet i ett slag. Hennes man hade som vaktman ombord på Viking Glory en bra lön. Den, tillsammans med hennes egen sjukpension, täckte deras omkostnader och de kunde till och med lägga undan pengar till en utlandsresa varje år.

– Vi hade ett sparkonto, ett resekonto, ett oljekonto och ett bilkonto. Efter att vi betalat av vårt bolån med min pension satte vi in pengar på de andra kontona så att det fanns när det behövdes, säger hon.

Den tryggheten är borta nu. I dag präglas Marie Monthéns liv i stället av en oro för hur hon ska få ekonomin att gå ihop för sig och den 26-årige sonen som har en funktionsnedsättning och bor kvar i hemmet.

Ingen information

Från myndighetshåll var informationen vag, mest hjälp fick hon av en bekant som också är änka och som utifrån egna erfarenheter kunde tipsa Marie Monthén om det ekonomiska stöd hon kunde få och om när hon senast behövde ansöka om det.

Efterlevandepensionen betalas ut av Folkpensionsanstalten (FPA) och/eller arbetspensionsanstalterna – i Timo Monthéns fall Sjöpensionskassan. Efterlevandepensionen motsvarar en procentuell andel av den pension partnern tjänat in under sitt yrkesliv. Som mest kan den efterlevande parten få hälften av förmånslåtarens pension.

Timo Monthén var 55 år när han dog, han hade alltså hunnit jobba en stor del av sitt yrkesliv. Att staten tar en stor del av hans intjänade pension – 800-900 euro – anser Marie Monthén att är orättvist.

Eftersom hennes övriga inkomst ökat genom efterlevandepensionen beskattas hennes egen sjukpension hårdare.

– Nu när jag är änka är den nere i 479 euro.

Marie Monthén, som tidigare har gått ut med sin historia i Hufvudstadsbladet, vill öka medvetenheten hos både kvinnor och män om vad som gäller. Och hon vill framför allt se en förändring så att efterlevande ska ha rätt till en större del av pensionen.

– Jag vill veta vad staten gör med de här pengarna. Det är en stor grupp som lider i tysthet.

Återhållsamhet gäller

Marie Monthén inser att guldkanten har försvunnit och att hon inte kan leva som när inkomsterna var två. Hon har sålt en hel del av makens grejer, bland annat hans bil, släpvagn, snöfräs och högtalarsystem. Den röda Toyotan hon och maken köpte för några år sedan har hon hittills behållit eftersom hon tänker att risken för dyra reparationer minskar med en ny bil jämfört med en gammal.

Flera har uppmanat henne att flytta till något mindre. Men hon vill inte lämna det hem hon bott i under 18 år. Dagens hyror är dessutom ofta högre än de 552 euro hon amorterar, säger hon.

– Ska jag och sonen betala 600-700 euro, elen exkluderad, för en hyrestvåa med ett sovrum? Vad är det för livskvalitet?

Marie Monthén har under det senaste året kommit i kontakt med andra kvinnor i en liknande situation som hennes egen. En av dem berättade gråtande att hon var i pensionsåldern, men att hon inte hade råd att sluta jobba.

En månad i taget

Sjömanspensionskassan betalar ut cirka 800 euro i månaden, och en stor del av summan sätter Marie Monthén på huslånet.

– Då brukar jag tänka att nu får jag i alla fall bo kvar en månad till.

Samtidigt vänder och vrider hon på slantarna. Varje summa hon nämner för Ålandstidningen anger hon på centen.

Med det närvårdarstöd samt lilla bostadsbidrag hon får från FPA har hon 100-200 euro per vecka kvar när hus- och billånet har betalats. De pengarna ska räcka till mat, el- och vattenräkningar samt övriga fakturor, bensin, olja och så vidare resten av månaden.

– Jag är livrädd för att det ska komma någon oförutsedd utgift.

Ser du att du och Timo kunde ha gjort något annorlunda?

– Nej, ett testamente hade inte hjälpt mig. Arvsskatten är hög och min man hade mer skulder än tillgångar. Jag tror inte heller på att spara i pensionsfonder.

När Timo Monthén avled efterlämnade han 30 kubik kluven ved ute på gården. Den har kommit till nytta i vinter, då husets två braskaminer gått varma.

– En morgon hade vi 14 grader inne. Men jag har värmeljus i sovrummet och vi brukar klä på oss ordentligt.

Hon har nu tagit över vedklyvningsuppgiften.

– Hans intressen har blivit mina. Veden ger gratis träning, värme till huset och så är det skönt med något konkret att göra.