En föreläsning med rubriken ”Fästingforskning på Åland – resultat och framtiden” hålls i hotell- och restaurangskolan på måndagskvällen. Talare är forskaren Nellie Carlströmer Berthén från Borreliagruppen på Åland och doktoranden Eszter Tompa från Linköpings universitet, som samarbetar med Borreliagruppen.
Först presenteras färska resultat från AxBioTick-studien, där fästingbitna ålänningar bidragit genom att lämna in fästingar till det biomedicinska laboratoriet Bimelix och låta sig själva provtas för att se om de utvecklat antikroppar mot borrelia eller TBE.
Resultaten visar en hög förekomst av antikroppar bland de medverkande ålänningarna.
– Den är högre än vad man kan se i resterande Norden eller i Europa, säger Nellie Carlströmer Berthén.
Fick symptom
En vetenskaplig artikel om AxBioTick-studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften ”Microorganisms”.
– Studien baserar sig på de hundra första deltagarna 2018 till 2022, säger Eszter Tompa.
Deltagarna hade i snitt drygt 4,2 fästingar, så underlaget var 425 inlämnade fästingar. 20 procent av fästingarna var positiva för borrelia.
Av de hundra medverkade ålänningarna hade 57 procent antikroppar mot borrelia. 14 av dem utvecklade antikroppar under testperioden, men endast tre av dem utvecklade symptom. En deltagare fick hudrodnad, en fick muskel- och ledvärk och en fick muskel-, led- och nackvärk samt yrsel och domningar. Utöver var det fyra deltagare som fick en hudrodnad utan att utveckla antikroppar.
– Risken för att bli sjuk i borrelia är ungefär 1–2 procent, säger Eszter Tompa.
Risken för en infektion ökar ju längre fästingen suttit fast.
– Ju mindre fästingen är, desto mindre är risken att bli infekterad. Stor fästing, större risk, säger Nellie Carlströmer Berthén.
52 procent av deltagarna hade antikroppar mot TBE, vilket är ett tecken på de höga vaccinationsgraden på Åland. Två av deltagarna utvecklade antikroppar mot TBE under tiden som studien gjordes, varav ingen blev sjuk.
Ny forskning
Forskningen är inte över, utan den fortsätter nu med 200 deltagare. Man ska bland annat studera hudproverna som tagits, dels där fästingarna suttit, dels från friska ställen på huden.
– Vi vill titta på hur huden reagerar och vad som gör att man man blir sjuk. Här är vi på väg att hitta något, men vi fortsätter lite till, säger Nellie Carlströmer Berthén.
Dessutom inleds en helt ny studie i samarbete med Södertörns högskola. Det är en kartläggning av fästingförekomsten på Åland, som inleds i maj och pågår till september eller oktober.
– Det har aldrig gjorts tidigare på Åland, säger Nellie Carlströmer Berthén.
”Moppning”
Genom kartläggningen hoppas man kunna på svar på frågor som var fästingarna finns samt vilka bakterier, virus och parasiter de innehåller.
Man vill även se om taigafästingar finns på Åland. Det är den ena av de två vanligaste fästingarterna. Den är mer aggressiv och bär på en mer allvarlig form av TBE: den sibiriska subtypen.
– Vi har inte hittat den på Åland, men troligtvis finns den hos oss, säger Nellie Carlströmer Berthén om fästingarten.
Kartläggningen görs på 50–60 slumpmässigt utvalda koordinater i olika miljöer över hela Åland, till exempel berg, gräs, våtmark och skog. Metoden för att fånga fästingarna är ”moppning”, där ett tygskynke fästs i en mopp som dras över ett cirka 20 kvadratmeter stort område. Sedan räknas fästingarna och plockas bort med hjälp av ett förstoringsglas.
– Om man bor på någon av koordinaterna kan det hända att vi knackar på dörren och frågar om vi får komma och moppa.
Forskarna hoppas kunna presentera resultatet av kartläggningen om cirka ett år.
