Bakgrunden till förslaget om en ny kontrollförordning för fisket, som i veckan togs upp till behandling i Europaparlamentet, är att kommissionen tydligare vill se till att fartyg endast fångar tillåtna mängder fisk och att regler och påföljder tillämpas på ett enhetligt och rättvist sätt i hela unionen. Enligt Nils Torvalds handlar det dock inte så mycket om olagligt fiske. – Men det förekommer en hel del fiske där fångsten inte rapporteras in på rätt sätt. Det är antagligen det som har drivit kommissionen till det här. Han talar främst om Medelhavsområdet och Atlantkusten, men säger att det även förekommer i de södra delarna av Östersjön. – Medelhavet är problematiskt på det sättet att stora delar är såpass överfiskade att arter som inte borde tas upp fiskas. Bland åtgärderna för att skärpa tillsynen föreslår kommissionen bland annat att ett krav på att fiskebåtar under 12 meter måste vara utrustade med spårningsutrustning som myndigheter kan följa. I dag gäller reglerna endast för båtar som är längre än 12 meter. Kommissionen föreslår också att all fisk som landar i hamn måste vägas av en licenserad vägare. Två förslag som enligt Anton Nilsson skulle få orimliga konsekvenser för åländska fiskare. – 3 av 256 fiskebåtar på Åland är längre än 12 meter och de flesta har fisket som en bisyssla. Man använder sin båt både för fiske, transport och fritid. Enligt förslaget skulle båtarna spåras oavsett för vilket ändamål den används – vilket inte bara är problematiskt ur en praktisk synvinkel, utan även för integriteten.
Helt absurt
Anton Nilsson säger att han kan förstå tanken med att licenserade vägare ska kontrollväga fisk som tas i land. – När man kommer till en stor hamn. Men på Åland landar många fiskare hemma vid bryggan. Hur ska man då rent praktisk komma ut och väga fisken? I våra förhållanden blir det helt absurt. Han menar att spårningen och vägningen är de två största förändringarna som föreslås för yrkesfiskare. Men kommissionen har också valt att rikta in sig på fritidsfiske, som egentligen är en nationell fråga och inte finns med i den gemensamma fiskeripolitiken. Orsaken är att vissa bestånd som är reglerade till lika stor del, om inte större, fiskas av fritidsfiskare. – Det man föreslår är ett register över alla fritidsfiskare men man har också öppnat upp för att fritidsfiskebåtar ska kunna spåras, och att alla utrustning, från nät till rullar, ska registreras.
Alla spön och rullar
I Finland finns i dag omkring en och en halv miljon fritidsfiskare. – Föreställ dig först hur många rullar och nät det finns. Att registrera dem och alla båtar som används. Och sen ska man spåra fritidsbåtar. Det betyder att jag kan spåras om jag åker ut på en fisketur med mina föräldrars båt i Hulta. I parlamentet har diskussioner om att inrätta en ansvarig myndighet i varje medlemsland förts. Något som också skulle medföra problem för Åland som har egen behörighet på området. – Tanken bakom hela förslaget är god och tacklar en del av de problem som finns inom EU, men för Ålands del blir konsekvenserna absurda.
Stort stöd
Enligt Anton Nilsson har kommissionen förslag ett ganska stort stöd. Både de som ser fördelar med miljön och de som vill motverka storskaligt fiske kan enas om fördelarna. – Därför har vi en stor utmaning framför oss för att förklara hur orimligt det här blir i våra förhållanden. Det kommer att krävas en hel del fotarbete. – Det är klart att vi måste ha ordning och reda i fiskerikontrollen, men om EU gör så här väljer man en väg där man kommer åt en del problem men på bekostnad av fiskare i vår region. Från eget håll har man lagt fram ett förslag där fritidsfisket förbli en nationell fråga, undantaget för båtar under 12 meter kvarstår och licensfrågan hanteras av medlemsstaterna. Nils Torvalds konstaterar att gällande system redan fungerar bra i Östersjön. – Vi är väldigt oroliga för att man ska öka kontrollen av kustnära fiske i småbåtar. I våra områden fungerar det redan och vi upplever att det är alldeles onödigt och att man ställer krav som inte har så mycket med verkligheten att göra.

Kevin Eriksson