Det är nästan exakt två år sedan det statliga spelbolaget Veikkaus överraskade när de plötsligt i samband med sin delårsrapport sa att ett avskaffande av det mångåriga monopolet bör utvärderas. Den kommentaren från vd Olli Sarekoski satte i gång en politisk process som ledde till att vi i dag har ett lagförslag som nyligen varit ute på remissrunda, och som innebär att monopolet på online-marknaden i Finland upphör senast 1 januari 2027.

Vad är det då som får ett bolag som Veikkaus att proaktivt ge upp det monopol som man haft bland finländarna, världens fjärde mest spelande folk. Varför inte fortsätta hålla fast vid det, som till exempel i Norge (som nu blir det enda landet i Europa som håller kvar spelmonopolet). Det enkla svaret är att när spelbolagen på den svarta marknaden, med olagliga medel lyckats locka till sig mer än 50 procent av online-spelarna i Finland, då är det lika bra att öppna upp marknaden med ett regelverk så att man kan kontrollera marknaden.

Kanalisering, som det heter på fackspråk, är något som här blir av största relevans. För den som följer med debatten om den nya spellagen så är begreppet kanalisering ett ständigt återkommande ord. Det handlar givetvis inte om hur många kanaler man ska bygga i insjö-Finland, utan om hur stor del av spelbolagen som kan kanaliseras till den lagliga sidan. Vilka bolag är beredda att söka licens och erhålla laglig frihet på många fronter men givetvis också skyldigheter.

För att få marknadsföra sig lagligt bör man vara beredd att betala föreslagna 22 procent skatt, förbinda sig till en viss grad av spelansvarsåtgärder och så vidare. Om lagen är utformad på ett tidsenligt och lockande sätt så kommer en stor majoritet av spelbolagen på svarta marknaden att vilja söka licens och uppfylla villkoren. Det är mängden av dessa bolag som är beredda att komma in under det lagliga paraplyet, som avgör storleken på den så kallade kanaliseringsgraden.

I en idealisk spelvärld borde kanaliseringsgraden vara 100 procent, men tyvärr finns det alltid några som väljer den enkla vägen och stannar kvar i gråzonen. Dock är målet att ”röka ut” dessa bolag helt och hållet från marknaden. Uttrycket ”låt oss röka ut dom jävlarna”, myntades av den dåvarande spelansvarige civilministern Ardalan Shekarabi under omregleringen i Sverige.

Som en allmän tumregel i branschen anses att en kanaliseringsgrad som hålls över 90 procent är tillräckligt bra, då är lagen någorlunda vattentät, trots att 10 procent grå massa ännu härjar där utanför och lockar till sig kunder med högst tvivelaktiga metoder. När Sverige gjorde sin omreglering 2019 såg det till en början lovande ut med en kanaliseringsgrad över 90 procent, men den siffran har under fem år rasat nedåt, och i Sverige har man redan genomfört ett 30-tal mindre justeringar i lagen, för att få den mer vattentät, men hittills utan bevisad framgång.

Finland bör nu i motsvarande situation göra rätt från början, och våga föreslå en så tidsenlig och vattentät lag som möjligt, som ger förutsättningar för en hållbar kanaliseringsgrad på minst 90 procent. För Paf och alla andra bolag som tänker söka licens är varje ”pirat” utanför systemet en för mycket, som har direkt påverkan på intjäningsmöjligheterna.

Tjänstemännen vid Inrikesministeriet som jobbat fram det färska lagförslaget har gjort ett gediget jobb, och håller som bäst på att gå igenom cirka 120 svar från remissrundan. Trots att det finns mycket gott i lagförslaget lämnar det ändå en känsla av att man borde vågat göra lagen mer tidsenlig, Finland har en utmärkt chans att plocka russinen ur alla de andra redan genomförda europeiska regleringarna, och skapa något man till och med skulle kunna kalla världens bästa licenssystem.

Besvikelsen från Pafs sida gäller i första hand avsaknaden av konkreta verktyg för att göra spelansvaret starkt och trovärdigt. Paf har erbjudit myndigheterna konkreta tekniska lösningar hur man via nationella heltäckande förlust- och insättningsgränser kan förhindra en spelare från att hoppa från bolag till bolag med nya gränser. I stället borde spelaren kunna stoppas av ett heltäckande nationellt system då den allmänna totalgränsen är nådd. I lagförslaget har man även gått inför ett totalförbud mot så kallade bonusar och affiliates.

Grundtanken är god, men kommer högst sannolikt att innebära att dessa lockbeten i stället tas över av piraterna och att vissa bolag som tänkt söka licens avstår och blir kvar på den olagliga sidan. Därför är det bättre att tillåta detta gissel, som många andra länder gjort, och behålla kontrollen.

Som helhet för lagförslaget med sig ett nytt spännande skede i Pafs historia, på många sätt det mest omvälvande hittills. Marknadsföringen blir fri, men konkurrensen kommer att öka markant från globala jättar med stora muskler. Paf kommer dock att hålla huvudet och flaggan högt, fortsätta sprida budskapet och ge myndigheterna idéer om stärkt spelansvar i kombination med en högt utvecklad kunskap och snabbhet inom tech- och digitala lösningar. Vi är redo.