Samhällets digitalisering är ett faktum, och barn och unga behöver lära sig digitala kompetenser såsom kodning, text- och bildhantering, källkritik och cybersäkerhet. I sin färska kunskapssammanställning om digitala medier och barns och ungas hälsa (2024) poängterar ändå Sveriges folkhälsomyndighet att barn och unga även behöver lära sig umgås med varandra och uppleva världen bortom skärmar. I dag ser vi en ständig ökning av barnens digitala närvaro medan allt fler barn säger sig ha svårt att välja bort det digitala även när de egentligen skulle vilja fokusera på annat (Sveriges Folkhälsomyndighet, 2024:13).

Den 25 juni publicerades Ålands landskapsregerings rapport ”Barn och ungas digitala vanor” och kopplingen till psykisk ohälsa. Från rapporten framgår att barn och unga på Åland dagligen lägger ner avsevärt mer tid på digitala medier än till exempel på att träffa kompisar, motionera eller läsa böcker – i likhet med barn i närliggande regioner.

I viss mån handlar detta helt enkelt om nya sätt att umgås, men delvis är barnens ökade digitala närvaro förknippad med belöningssystem inbyggda i mobilapplikationer som skapar en känsla av ”flow” och produktivitet. Medan barnens digitala närvaro har ökat har deras sociala färdigheter i verkligheten försvagats och allt fler barn upplever ensamhet. I den digitala vardagen löper barn dessutom större risk att bli ”osynligt” utsatta för sexuella trakasserier, nätmobbning och osunda jämförelser med andra. Enligt landskapsregeringens rapport har nästan en tredjedel av de ungdomar som lider av depression och ångest ett problematiskt användande av sociala medier (2024:15). Mest utsatta på nätet är flickor och barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) (Sveriges Folkhälsomyndighet, 2024:13)
 

Barnens tid vid mobilapplikationer har en alternativkostnad som de betalar av i form av försämrad psykisk och fysisk hälsa. Barn är särskilt sårbara när det gäller hjärnhälsan, och ”multitasking” förknippat med mobilanvändning skapar stress genom att dela deras uppmärksamhet mellan flera olika uppgifter. Dessutom tränger digitala medier undan barn och ungas sömn, umgänge och motion som är viktiga byggstenar för deras långsiktiga hälsa och relationer.

Enligt Sveriges Folkhälsomyndighetens rapport upplever över hälften av svenska tonåringar sig använda olika medier för mycket. På Åland tillbringar 82 procent av åländska elever på högstadie- och gymnasienivå åtminstone tre timmar per dag på sina mobiltelefoner och 40 procent av eleverna är på sina mobiler fem timmar varje dag (Åsub, 2023). Rekommendationen från utbildningsstyrelsen i Finland är högst två timmar skärmtid per dag för barn.

Den senaste lägesrapporten från bildningssektorn i Mariehamn, presenterad för bildningsnämnden den 19 juni, konstaterar att allt fler elever i stadens grundskolor har särskilda behov, vilket belastar skolornas personal och ökar kraven på resurserna och utrymmen. Ett fokusområde vid Strandnäs skola för läsåret 2024–2025 är att skapa lärmiljöer som passar för alla barn, inklusive barn med NPF, vilket innebär att skolmiljön ska ”intryckssaneras”.
 

Detta låter som ett steg i rätt riktning. I den medicinska tidskriften Duodecim (27.6.2024) konstaterar professor i ungdomspsykiatri Anu Raevuori och överläkare i psykiatri Kirsi Auro vid HUS att en hög konsumtion av digitala medier har en skadlig effekt på människans kognitiva funktioner och påverkar hjärnans belöningssystem.

Vidare skriver de att åtgärder behövs för att säkra skol- och arbetsmiljöer som stödjer uppmärksamhet och kognitiv ergonomi. Eftersom mobiltelefoner är kopplade till både tillfälliga och varaktiga faktorer som hindrar eller försvårar skolgång torde en intryckssanering innefatta begränsningar på användandet av mobiltelefoner i skolan. I sin bok ”The Anxious Generation” (2024) konstaterar socialpsykologen Jonathan Haidt att ett mobilförbud är ett viktigt första steg till en hälsosam, jämlik samt socialt och inlärningsmässigt stark skola.

Flera västländer har redan tagit de första stegen mot en mobilfri skola. Unescos stora utbildningsrapport från 2023 visar att ett allmänt mobilförbud i skolor förbättrade inlärningsresultaten i Belgien, Frankrike och Storbritannien (Unesco, 2023: Global education monitoring report). Även om ett ”totalförbud” inte är aktuellt i Finland finns det lagliga sätt att begränsa mobilanvändande i skolor. Dessa beskrivs närmare till exempel på undervisningssektorns fackorganisation OAJ:s webbplats.
 

På Åland kan arbetet för skolornas del underlättas av att begränsningar införs samtidigt i hela grundskolan. Den redan högt belastade personalen i skolorna ska dessutom inte bära hela ansvaret, utan landskapsregeringen ska ange tydliga riktlinjer, konkreta uppföljningsverktyg och en långsiktig samarbetsplan för vårdnadshavare, skolpersonal och andra nyckelgrupper.

Sist men inte minst ska barnen engageras i processen. Enligt FN:s barnkonvention (1989) har barn rätt att bli hörda i beslut som berör dem, och en lyckad mobilfri skola kan endast skapas genom en öppen, kunskapsbaserad dialog mellan alla parter. Vi måste bära vårt ansvar som samhälle och hjälpa barn leva både med och utan digitala verktyg.

Aino Waller
Filosofie magister i huvudområdet barn, ledamot i stadsfullmäktige och i bildningsnämnden samt sexbarnsmor

Silja Kosola
Forskningschef för Västra Nylands välfärdsområde och docent i ungdomsmedicin