Enligt åtalet ska både mannen och kvinnan brukat våld mot sin gemensamma son sommaren 2017. Mannen genom att vid flera tillfällen dra och knipa sonen i öronen och kvinnan genom att vid ett tillfälle slå honom på armar och händer.
När rättegången hölls nekade både mannen och kvinnan och yrkade på att åtalen förkastas. Ingen av svarandena menade att gärningsbeskrivningen i åtalet stämde överens med verkligheten.
Framför allt är det händelsen i augusti 2017, då kvinnan ska ha slagit sin son på armar och händer, som åtalet kretsar kring. Sonen ska då ha lekt med en grannkompis när mamman skickat hem kompisen. En stund senare ska pojken ha sprungit till grannhuset och lagt sig på hallgolvet. Han ska sedan ha krupit upp i sin kompis mammas famn och berättat att hans egen mamma slagit honom.
Grannfamiljen har i vittnesförhör berättat att pojken varit ledsen och olycklig efter händelsen. Enligt vittnena ska han också ha berättat att hans pappa ibland kunde ta honom i örat.
I polisförhöret har pojken varit fåordig och blyg och berättat att det vid den aktuella händelsen blivit bråk mellan honom och storebrodern varför mamman gått emellan bröderna.
På frågan om pappan gjort någonting med honom har han svarat att ”det tar inga ont, bara drar så här lite”.
Då både mannen och kvinnan nekar till det som anges i åtalet, och när pojkens svar i förhöret kommit till stånd med en hel del ledande frågor, konstaterar tingsrätten att det inte går att ställa utom rimligt tvivel att svarandena handlat enligt åtalsbeskrivningen och förkastar åtalen.

Kevin Eriksson