Det har blivit allt vanligare inom Ålands hälso- och sjukvård att använda sig av pensionärer som inhoppare för att lösa bristen på personal.
- De känner verksamheten väl och det är jätteviktigt att de ställer upp, säger Birgitta Hermans, klinikchef på ÅHS.
SJUKVÅRD Den alltmer påtagliga bristen på sjukvårdspersonal gör att det bara blir svårare att hitta vikarier och inhoppare inom sjukvården på Åland.
- När ingen arbetslöshet existerar bland sjukvårdspersonal finns få vikarier tillgängliga, säger Lea Söderström som är överskötare inom ÅHS.
Den ordinarie personalen går med ständiga övertidstimmar, trots det lappar det inte ihop alla luckor som uppstår när personal blir sjuk.
- Det är inte bara under sommaren vi har problem. Under förkylningstider på hösten, vintern och våren måste vi ta in de resurser som är möjliga att tillgå, säger Lea Söderström.
Därför har det under de senaste åren blivit allt vanligare att vårdlediga, studenter och pensionärer kallas in för att lösa akuta personalsituationer.
- Pensionärerna är ett viktigt stöd för oss, de känner verksamheten och är fullgoda vikarier, säger Birgitta Hermans.
Lea Söderström instämmer.
- De här personerna är en mycket viktig tillgång för oss, vi är oerhört glada så länge de orkar med, förklarar hon.
Viktig erfarenhet
Maj-Britt Jansson är en av alla pensionärer som då och då ställer upp som inhoppare. Hon gick i pension från sitt arbete inom skolhälsovården för knappt fyra år sedan. Sedan dess har hon med jämna mellanrum hoppat in på sin gamla arbetsplats.
- Vi pensionärer kan så mycket, vi har ett långt arbetsliv bakom oss, säger hon.
Arbetet inom skolhälsovården har inte förändrats så mycket sedan hon började.
- Ungdomarna är desamma som förr, säger hon.
Men visst händer det att rutiner på arbetsplatsen förändras.
- Senast tog jag själv initiativ att lära mig datorn. Jag kontaktade mina arbetskamrater och en hjälpte till, berättar hon.
Men om större saker förändras under tiden någon är borta tycker hon att det är arbetsgivarens ansvar att ge skolning.
Maj-Britt Janssons väninna Else-Marie Ekelund gick i pension från sitt arbete på barnarådgivningen i Mariehamn i februari i år. I samband med pensionen sa hon att hon kunde tänka sig att hoppa in någon gång då och då.
- Hittills har jag gjort ett inhopp, då arbetade jag en halv dag. För mig är det roligt att komma tillbaka. Jag kan välja vilken tid jag kommer.
Kortare vikariat
Både Birgitta Hermans och Lea Söderström använder sig av pensionärer som inhoppare. I vissa fall kommer även pensionärer att ställa upp som sommarvikarier i år.
- Det handlar om nyblivna pensionärer som efter pension återkommer för att arbeta, berättar Lea Söderström.
På rak arm kommer hon att tänka på två primärskötare som hoppar in på regelbunden basis på hennes avdelningar och ett antal sjukskötare.
Birgitta Hermans berättar även hon om ett antal pensionärer som återkommer.
- Det är sällan längre vikariat, det är en vecka här och var och enstaka inhopp, beskriver Birgitta Hermans.
Undantag är en sjukvårdare i Brändö som kommer att arbeta en månad i sommar.
Maj-Britt Jansson och Else-Marie Ekelund bekräftar bilden. Inhoppen sträcker sig mellan en arbetsdag och en vecka, inte längre.
De beskriver att de upplever en god förståelse och lyhördhet från arbetsgivaren.
- Jag känner mig inte tvingad att hoppa in, jag får välja att arbeta så mycket jag vill, säger Else-Marie Ekelund.
Lea Söderström betonar att det sällan handlar om arbete flera dagar i följd, snarare om enskilda kvällsturer och morgonpass.
- Som pensionär har man olika mycket ork. Det finns de som orkar med jättebra, andra arbetar hellre en halv tur eftersom en full arbetsdag kan kännas för krävande.
Skört system
För en del pensionärer innebär inhoppet ett välkommet ekonomiskt tillskott.
- Som nybliven pensionär har man inte de pengar man är van vid, då kan extraarbetet bli ett sätt att utöka inkomsten, säger Lea Söderström.
Vanligast är att inhoppen pågår några år efter pensionen, därefter upphör det. På det viset kommer Else-Marie Ekelund att göra så småningom.
- Jag kan tänka mig att hoppa in så länge jag känner att jag behärskar arbetsuppgifterna, det beror på hur mycket som ändras på arbetsplatsen, säger hon.
- Än är det inte en fråga om ork för min del, beskriver Maj-Britt Jansson.
- Ännu är jag bara 65 år och jag kan fortsätta några år till bara det inte går för lång tid mellan inhoppen, fortsätter hon.
De pensionärer som hoppar in gör det frivilligt.
Riskerar inte systemet att bli sårbart när det i så hög grad bygger på att enskilda ställer upp?
- Jo det är klart. Det skulle bli betydligt tyngre för befintlig personal om ingen av pensionärerna ville hoppa in längre, säger Birgitta Hermans.
Lea Söderström instämmer. Det som egentligen skulle behövas är en större personalstyrka enligt henne.
Birgitta Hermans understryker att den största andelen av ÅHS inhoppare ändå utgörs av studenter. Så mycket som 80 procent av vikarierna är studerande, bedömer hon.

Tone Nordling