För en lekman uppstår ofta vägarbeten överraskande och ibland är de irritationsmoment. Vägingenjör Åsa Mattsson, bro- och hamningenjör Anders Sundblom på landskapets vägnätsbyrå och vägmästare Robert Karlsson vid vägunderhållsenheten säger att planeringen av ett större vägarbetsprojekt kan ta upp till flera år.

– Först görs en förstudie, sedan tas olika programhandlingar fram och sedan en vägplan. När vägplanen är klar tas arbetshandlingar fram. Till exempel planeringen av Järsövägen där det ingår broar och byggande av gc-vägar har redan tagit ett år och där ingår en hel del, bland annat fladdermusinventeringen som gjordes i somras, säger Åsa Mattsson.

Robert Karlsson säger att det är viktigt att försöka planera så att större vägarbeten inte infaller samtidigt som stora evenemang.

– Nu då vi haft vägarbeten på en av huvudlederna, Österleden, var det till exempel viktigt att det inte skulle krocka med när ”Antikrundan” var här och spelade in sitt program. Alandia cup och Skördefesten är andra evenemang då vi åtminstone försöker undvika större vägarbeten, säger Robert Karlsson.

Vägunderhållet gör kontinuerligt vägsyner och det är där prioriteringarna görs.

– På vintern utarbetas en preliminär lista över vad som behöver göras och sedan slås listan fast på våren, säger Robert Karlsson.

– Det finns förstås hur många vägar som helst där vi ser att det skulle behövas åtgärder, men allt är beroende på vad vi får i budgeten. Det finns en summa per år som viks för beläggningsarbeten, säger Åsa Mattsson.

Prioriteringen av vilka sträckor som åtgärdas hänger också ihop med hur livligt trafikerade vägarna är.

– De hårt trafikerade vägarna har förstås en högre prioritet, säger Åsa Mattsson.

Sättningar

Österleden är helt klart en av de mest trafikerade lederna på Åland och ytan där har varit i uselt skick.

– Vid avsnittet vid Mariebad uppstod sättningar och det berodde på att vi förut gick in med utjämningsmassa, vilket inte var helt lyckat, då det gjordes medan det var för kallt.

Underlaget under Österleden är inte heller det bästa.

– Det är lera och så står den ju på en gammal soptipp. Den har också varit i dåligt skick till följd av gamla synder, då man inte har fräst bort den gamla beläggningen förut, utan man har bara lagt på ny asfalt. Då blir vägen väldigt tung och det var därför vi nu beslöt att fräsa bort så mycket som möjligt. Den gamla asfalten kan sedan malas ned och delvis blandas i ny beläggning, säger Robert Karlsson.

Det finns också så kallade stabiliseringsfräsningsprojekt som man använder sig av vid vägarbeten.

– Då handlar det om djupfräsning och man går ned i bärlagret och tillsätter grövre grus. Det här förlänger livslängden på vägarna. I år har vi gjort flera vägar i Hammarland och vi tar det lite kommunvis, säger Åsa Mattsson.

Sämre före det blir bättre

En del ilsken respons kommer ibland till vägnätsbyrån, även om de säger att en hel del avhandlas också på sociala medier.

– Men många är också glada över att vi underhåller vägarna. Det är när underhållet blir eftersatt som folk hör av sig, säger Anders Sundblom.

– Om någon hör av sig och är arg får man bara sansat förklara vad som är på gång och varför. Det måste ofta först bli sämre innan det blir bättre, säger Robert Karlsson.