Hon föddes på Eckerö post- och tullhus, av föräldrar som var postmästare. Själv har Gunilla Sjöblom arbetat på Eckerös postkontor i 32 år. Nu när kontoret stänger flyttas hon till Mariehamn. Men bara tillfälligt, hoppas kommunen.
POSTFLYTT Så kom då den sista dagen för den fasta postverksamheten i Finlands äldsta posthus. Trotjänaren Gunilla Sjöblom ska tackas av och flera av kommunens politiker närvarar.
- Gunilla, du har varit mer än en postanställd, du har varit ett medborgarkontor för hela Eckerö!
Det säger en rörd Ellinore Kullenberg, ordförande för näringsnämnden i Eckerö. Hon inleder tack- och kramsalvan. Det står tydligare än någonsin klart att bygden lika mycket kommer att sakna Gunilla Sjöblom som själva kontoret.
- Jag kommer att sakna kontoret och alla kunder. Men mest av allt är jag tacksam att jag har haft så här många år här, säger hon.
1946 kom föräldrarna till postkontoret på Eckerö, men just i dag vill hon inte prata om det som har varit, och det begriper alla och envar, det räcker med att tänka på att det snart är stängningstid.
Lång resa för poststämpel
Postens omstrukturering av kontoren på landsbygden har pågått länge, men någonstans trodde man i Eckerö att kontoret på Eckerö post- och tullhus skulle vara fredat. Alla kommunens invånare är inte emot flytten till Matnischen i Degerby, men för många har det blivit en hjärtefråga.
-Vi talar om ett kulturarv som är 180 år gammalt. Det är en skandal om det inte finns en levande postverksamhet här, säger Ellinore Kullenberg.
Hon hoppas att landskapsregeringen och turistförbundet ska inse det marknadsföringsmässiga värdet i post- och tullhuset.
Hon får medhåll av Eckeröbon Astrid Österlund som är en trogen besökare på postkontoret.
- Jag samlar frimärken och vill ha dem stämplade, jag vet att många turister gör som jag, kommer hit för att få en stämpel.
Någon större förtjänst kan väl posten knappast göra på flytten, tror hon. Men post- och tullhuset riskerar däremot att förlora besökare.
- Själv får jag inte anledning att komma hit så ofta. Jag kommer att sakna kontoret mycket. Man blir nästan lite andäktig av att komma innanför murarna.
Hon funderar en stund.
- Det är klart att man får väl åka till Mariehamn nu för att få en stämpel, men inte vet jag om Eckerölinjens turister tycker att det är värt resan.
"En felsatsning"
Ärendet är inte helt avgjort ännu. Posten kommer att hyra kontoret fram till september i år.
Under sommarmånaderna håller man en viss verksamhet öppen för turisternas skull, och innan dess håller man service öppen för grupper anmälda på förhand.
-Men det vi önskar är att landskapsregeringen tillsammans med posten och turistförbundet beslutar sig för att bevara postkontoret, säger Ellinore Kullenberg.
Året runt?
-Det är klart, vad är det som säger att turism inte ska kunna bedrivas året runt? Det är en myt, svarar hon.
Kommunpolitiker Sven-Eric Carlsson tycker att landskapsregeringen gör en felsatsning som inte investerar mer i post- och tullhuset.
- Man planerar ett besökscentrum i Bomarsund för flera miljoner, men vill inte lägga pengar här trots att post- och tullhuset är samtida, säger han.
För de aktiva i Eckerö är frågan långtifrån avgjord.
- Vi satsar på att kunna fira 180 år här på kontoret i augusti i år, säger näringsnämndens vice ordförande Beatrice Nordling.
Hoppet består
Landskapsregeringen har planer på att tillsätta en direktion för Eckerö post- och tullhus. Men hur framtidens postverksamhet kommer att se ut är oklart.
I mitten av april börjar i alla fall Gunilla Sjöblom att arbeta på Mariehamns postkontor. Om det blir någon verksamhet i Eckerö i sommar så blir det i alla fall inte hon som står för den, säger hon.
- En epok får sitt avslut tillsammans med Gunillas tid här, säger Peter Winquist.
- Det är klart att det är en känslosam dag i dag, i 32 år har det varit mitt enda hem, säger Gunilla Sjöblom.
Men de närvarande på postkontoret i dag tänker inte ge upp. De hoppas fortfarande på en lösning för postkontoret.
- En applåd och en framtidsraket, så att vi får henne tillbaka! utropar Ellinore Kullenberg.
Avtackningen av postens Gunilla tar så slut, med stampande fötter och ett hoppfullt tjut.

Tone Nordling